Betrakta nedan rubrik från Allehanda:
”Mångmiljonregn över Öviksföretag” skriver man. Men företaget är ett företag endast i bolagsorganisatorisk form. Det är inte ett företag i den bemärkelse Allehandas läsare uppfattar ett företag vara.
RISE Processum ägs nämligen till 60% av forskningsinstitutet RISE, som är 100% statligt ägda och lever på uppdragsforskning åt industrin respektive statliga anslag. Övriga 40% ägs av en intresseförening där man bland medlemmarna bl.a. finner statliga Sveaskog, kommunala Övik Energi och Umeå Energi, men även Mondi Dynäs, SCA liksom semikommunala skojeribolaget SEKAB.
Huvudägaren statliga RISE omsatte 3,57 miljarder kr förra året. De fördelades så här mellan näringslivsintäkter och olika skattefinansierade anslag:
Skattebetalarna stod alltså för hälften av RISE omsättning.
Rubriken, liksom artikeln, ger sålunda oinsatta fullständigt fel bild av sammanhanget. Extra oroande är att RISE Processums divisionschef Magnus Hallberg uttrycker sig så här:
”– Det är fantastiskt att man ser potential i vårt företag. Jag tycker självklart att det är klokt av staten att använda kompetenta Rise som verktyg, säger Magnus Hallberg.”
Han spelar med i charaden. När han säger att det är klokt av staten att använda RISE…så är RISE staten. Och vadå ”vårt” företag? Men visst, för dessa människor låter ”företag” eller ”bolag” oerhört mycket sexigare än ”statligt forskningsinstitut”.
Det finns också anledning att fundera över det anslag som nu plötsligt trillar ned i knät på RISE. För det är koncernmodern RISE som får pengarna, inte dotterbolaget RISE Processum. Det framgår tydligt på RISE hemsida. Och där framgår också att ändamålet med stödet är F&U på bioraffinaderiverksamhet. Alla varningsklockor ringer plötsligt. Läs inlägget ”Bioraffinaderiet är inget flaggskepp, snarare fata morgana”.
Här kan vi nämna att RISE Processum omsatte 52,5 Mkr förra året, varför man lätt inser att 350 Mkr inte landar hos dem (stödet löper över två år). Men konstigt blir det när man läser RISE årsredovisning, där det framgår att divisionen ”Biekonomi och hälsa” – den del av RISE som vore den naturliga mottagaren av pengarna – omsatte 448 Mkr. Med de siffrorna är ett stöd på 350 Mkr över två år helt enkelt en jävla massa pengar. Ett förhållande som ingen journalist i mainstreammedia verkar fatta.
Enligt RISE ska testbäddar för bioraffinaderier byggas. Men på endast två år? Man krystar inte ut färdigprojade minifabriker bara så där, för att sedan bygga för hundratals miljoner kr på endast två års tid.
Det finns fler märkligheter. På regeringens hemsida kommer en strid ström med pressmeddelanden, där man skryter om alla sina satsningar. I varje pressmeddelande finns en presskontakt, till vilken man kan ställa frågor. Men 350-miljonerstödet har inte blivit ett pressmeddelande. Det finns istället gömt i vad som kallas för en ”artikel”.
Öviks invånare kommer inte att förlora på den del av pengarna som kommer omsättas här, det är sant. Men med ett cellulosabaserat näringsliv i regionen som omfattar SCA, Metsä och Mondi Dynäs, så är detta en mycket relevant fråga: varför pytsar staten in hundratals miljoner kr i industrinära forskningsanslag, när dessa bolag mellan sig omsätter sanslösa 47,5 miljarder kr och har såväl sitt humana som tekniska industrikapital på plats inom 15 mils radie i Västernorrland och Umeå?
Ptja, vem har drivit bioraffinaderiskojeriet offentligt? Vem har suttit i Processums styrelse tills nyligen? Vem är polare med nybaronen Göran Persson som sitter i Sveaskogs styrelse? Elvy Söderström.
Toppa det med Emil Källström som nu under liberal fasad kastar sig in i rent socialistiska åtgärder med liv och lust. Principlös typ. Strössla med att kommunalrådet och gymnasieläraren Per Nylén övertagit Elvys styrelseplats i Processum, så har vi ett exempel på bypolitik som får den lilla landsbygdsmänniskans önskan att freda byskolan från kamrat Parks centraliseringsiver, att framstå som ett litet böjveckseksem eller milt fall av arselklåda.
Vad borde staten göra? Anslå pengar till det som kan bli framtidens företag och tekniker. Ta den risk som små företag inte förmår. Man ska inte springa deras ärenden, vilka redan har finansiella och materiella resurser att driva forskning och utveckling i egen regi på egna medel.
Sedan Pia Sandvik tillträdde som VD för RISE 2016 har bolaget utvecklats till ett skämt. Verksamheten är i spillror och forskarna flyr. Statliga ”kompetensmedel” missbrukas och trots 20% ökade medel från staten hittills i år går bolaget back. Otroligt att staten låter detta skämt till ledning sitta kvar.
RISE bedriver en strikt kommersiell verksamhet, och får i princip monopol på de områden man säljer sina tjänster inom. Vem kan konkurrera med ett bolag där statliga medel pumpas in? Är det verkligen rimligt att staten ska snedvrida konkurrensen på detta sätt, och att skattebetalarna dessutom ska betala för det?