I Köpmanholmen delar synen på en s.k. företagsetablering invånarna. Den lilla orten ska återigen begåvas med fabrik, om kommunens tjänstemän och sosseriet får bestämma.
Det är företaget Cinis Fertilizer som vill bygga fabrik. Bolaget ska tillverka konstgödsel av restprodukter från massaindustrin. Antalet arbetstillfällen uppskattas till 50. Eftersom det är en högst politisk siffra, bör det ses som absolut övre gräns.
Fabriken ska byggas på det sanerade område NCB en gång huserade på. Insatsvaror levereras via fartyg och vägtransport. Färdig produkt likaså.
Den genomsnittlige sosseväljaren ska luras att tro att den här etableringen är något positivt. För Köpmanholmen. Så är inte fallet. Det som riskerar att ske här är att lokalsamhälle och miljö offras för ett projekt som ger en låg grad av ekonomisk aktivitet. Dessutom är fabriksbygget ett perfekt exempel på hur svenska politiker förstör vår energiförsörjning för utländska vinstintressens skull. Se tidigare inlägg om Liquid Wind.
Bloggen har många gånger skrivit om den fiberbank som NCB lämnat efter sig i havet strax utanför hamnen i Köpmanholmen. Den är en av Sveriges mest förorenade fiberbankar och uppskattas innehålla runt 1500 kg kvicksilver. Fiberbanken har också en mycket besvärande metyleringsförmåga. Det metalliska kvicksilvret omvandlas i alltför hög takt till metylkvicksilver. Den senare kemiska föreningen tas mycket lättare upp i levande organismer, sprids snabbare i näringskedjan och orsakar större skada än metalliskt kvicksilver.
Att intensifiera fartygstrafiken i området där fiberbanken ligger, är gravt olämpligt. Det finns idag spår av skred och propellerströmmar i fiberbanken. Försiktighetsprincipen borde få råda.
Våra kommunpolitiker vill överhuvudtaget inte tala om eller diskutera miljöproblemen i Köpmanholmen. Man agerar efter devisen ”syns det inte, så finns det inte”, med tillägget att om det aldrig avhandlas offentligt så känner inte folket heller till det.
Som allra minst borde en rigorös utredning av hamnens fortsatta existens i Köpmanholmen genomföras och i den utredningen borde ingå långtidsprovtagning av kvicksilverförekomsten i Nätrafjärden. Ingenting sådant genomförs. Då ska du läsare veta att det är den enklaste sak att ta prover och skicka på analys. Inte är det dyrt heller. Förstå detta: 1500 kg kvicksilver på havsbottnen och man vill inte veta om och i så fall i vilken omfattning det sprids i omgivningen – trots att det vore enkelt att upprätta tidsserier genom årliga mätningar.
Samma sak gäller Herrgårdstippen bredvid ”konstparken” i Köpmanholmen.
Köpmanholmen är idag kommunens enda lite större samhälle vid kusten där det bokstavligen saknas processindustri med skorstenar. Fabriken kommer att ändra på det. Byggnaden som ska uppföras kommer att blir stor och dominera samhällsbilden vid havet. Köpmanholmen blir återigen en bruksort.
Detta går helt stick i stäv med många invånares såväl som utsocknes bild av bygden – den av ett samhälle beläget naturskönt och varandes en port till skärgården utanför. Viss optimism har präglat utvecklingen. Stigande fastighetspriser.
Med en fabrik är det förmodligen slut på det och Ulvöresenärernas första intryck blir fabriken, inte ett kustsamhälle.
Nu kanske någon invänder att det uppvägs naturligtvis av jobben. Jobben! Sossegubbarnas mantra.
Nej, det gör det inte. De där 50 jobbtillfällena är inte på något sätt vikta för invånarna i Köpmanholmen. Inom 30-40 min pendlingsavstånd finns en befolkningsmängd som omfattar inte bara hela Öviks centralort, utan även Själevad, Domsjö, Bjästa, Sidensjö, Ullånger, Docksta, o.s.v. I bästa fall får ett dussin Köpmanholmenbor jobb på fabriken. Alla invånare får dock bära oket av sjunkande fastighetspriser.
Existensen av en processindustri eller större såg ger inte ett lokalsamhälle som sprudlar av liv. Den tiden är sedan länge förbi. Besök Bollsta Bruk, Husum eller Rundvik (Nordmaling) och betrakta utvecklingen i bruksorter på någorlunda nära avstånd. Lägg till att en rad orter längs med Norrlandskusten går kräftgång. Iggesund och Söderhamn är två exempel. Inte heller stannar det vid Norrland. Småland, Värmland, Bergslagen och Dalarna, har alla en förskräckande mängd brukssamhällen på retur att visa upp.
Är all industri dålig? Absolut inte. Tillverkningsindustrier med höga förädlingsvärden och komplext sammansatta produkter som kräver över tid förvärvade och förvaltade färdigheter och kunskaper, är synnerligen främjande. Hägglunds är ett exempel. Flera andra finns i Öviks kommun. Cinis Fertilizer är inte ett av dem. De vill ha billig el, tillmötesgående lokalpolitiker som lever den gröna drömmen, samt närhet till massaindustrin.
Precis som spanska Grupo Fertiberia, som ska bygga konstgödselfabrik i Luleå. Läs och se mer hos SVT.
Är svensk industri en nationell angelägenhet längre? Frågan är relevant. BAE är brittiskt – om det är något alls, annat än internationellt kapital. Metsä (Husum) är finskt. Domsjö fabriker lyckades behålla namnet, men är ett dotterbolag till Aditya Birla – indisk koncern som har en försäljning som närmar sig 500 miljarder kr. Som jämförelse har Sveriges samlade kommuner driftskostnader på 7-800 miljarder kr. Volvo (bilar) är kinesiskt. SCA flyter runt på börsen. O.s.v.
Det sägs att av allt som tillverkas idag, så tillverkas 30% i Kina. De kinesiska bolagen är nationella angelägenheter. Globalism existerar inte där i den form vi känner den. Sverige har däremot blivit ett eldorado för globalister.
Den utvecklingen har ivrigt hejats på av moderater…och socialdemokrater.
I Cinis Fertilizers styrelse finner vi f.ö. den tidigare partiledaren för Moderaterna; Anna Kinberg Batra. Hon sitter naturligtvis där för att hon är en auktoritet på kemisk apparatteknik och konstgödseltillverkning. En demon på processautomation och komplexa system.
Eller kanske inte. Titeln ”dörröppnare” är nog bättre beskrivande. Kinberg Batra är civilekonom. Hennes föräldrar var däremot yrkesverksamma i näringslivet på relevanta områden. Fadern ”råvaruanalytiker” och modern kemiingenjör. Har måhända Anna ärvt ett kontaktnät på området?
På sätt och vi var det bättre fordom. Adelskalendern visade klart och tydligt just vilka som var adel.
Vi återkommer i ett senare inlägg till Cinis Fertilizer.
Jo, det var två saker till. Ni läste väl inlägget om kommunens nominering till ett ”demokratipris” häromdagen? Medborgardialog, ortsvandringar och Gud vet allt. Det har hållits ett, ja kanske t.o.m. två, möten i Köpmanholmen om fabriksetableringen. Är det någon som tror att sossefigurerna hade för avsikt att verkligen lyssna på invånarna i Köpmanholmen?
Kommunens hemsida vet besked. Se bilden nedan. Vad är det för datum på den publiceringen, tror ni?
April 2021. Det har alltså varit klart hela tiden att fabriken ska byggas i Köpmanholmen. Demokratiprisvinnande medborgardialoger är bara sedvanligt sossebaggböleri. Och det fungerar. Svensson sitter framför dumburken och glor på Idol, helt ointresserad och oinsatt i vad som sker med skatt hushållet betalar till stat, region och kommun.
Den andra saken är detta: om man nu ska rusta och bygga ut Hörneborgshamnen för 290 Mkr, varför anvisas inte Cinis Fertilizer till ”Höga Kusten Innovation Park” (också känt som Alfredshem)? Kanske finns det en helt naturlig förklaring. Massmedia ställer dock inte frågan.
Varför nämns inte vätgasen isammanhanget