Ett flaggskepp här och ett flaggskepp där

Bloggen har publicerat ett antal inlägg om bolaget Liquid Wind och samarbetet med det kommunala bolaget Övik Energi. En enkel sammanfattning är detta:

Liquid Wind ska tillsammans med Övik Energi bygga en anläggning för metanolproduktion i anslutning till kraftvärmeverket. Koldioxiden i kraftvärmeverkets rökgaser ska med hjälp av vätgas reduceras till metanol. Vätgasen framställs genom elektrolys av vatten. Till detta används ”grön” el från vindkraft. Metanolen kallas därför e-metanol och förutspås bli det framtida fartygsbränslet.

Anläggningen ska heta FlagshipONE. Naturvårdsverket stödjer projektet med 151 miljoner skattekronor via bidragsutgivaren Klimatklivet.

Nu har Sundsvalls kommun aviserat att man där har etablerat ett liknande samarbete: FlagshipTWO ska realiseras i samarbete med kommunala Sundsvalls Energi.

Investeringsvolymen är svindlande. 6 miljarder kr ska det kosta, varav kommunen tillför 2 miljarder kr. ”Tillför” betyder här att kommunen lånar upp 2 miljarder med skattebetalarna som borgensmän och finansiärer. När fabriken är igång förväntas den ge 50-100 arbetstillfällen.

I regional media framställs det här som något fantastiskt.

Det är det inte. Snarare utgör dessa satsningar ett hot. Vi tar det enkelt, steg för steg.

När politiker påstår att 50-100 arbetstillfällen kommer att skapas, så finns det skäl att tro att den nedre uppskattningen är den korrekta. 6 miljarder kr och 50 jobb betyder 120 miljoner kr per skapat jobb. En absurd siffra när en tredjedel av investeringen är skattepengar.

På samma sätt blir elförbrukningen per arbetstillfälle enormt. El är en begränsad resurs. Hur och till vad vi använder den, är av utomordentligt stor betydelse för samhällsekonomin. Det som sker nu, inte minst i vad som påstås vara en ”grön nyindustrialisering” av Norrland, är mycket besvärande. Arbetstillfällena som tillkommer där är inte särdeles kvalificerade (överlag) och de är energikrävande. Det gäller såväl i Facebooks serverhallar som i diverse ”fossilfria” stålprojekt och Northvolts verksamhet. Därtill koncentreras de till ett fåtal centralorter och driver alltså på urbaniseringen ytterligare och där arbetskraft inte går att få fatt i lokalt eller regionalt; även invandringen. Northvolt bryr sig inte om huruvida Västerbottens inlands söner och döttrar är villiga att lämna hembygden för ett liv i Skellefteå med monotont jobb på fabrik – de flyger in underskottet arbetskraft från Indien.

Att Northvolt valde att etablera sig i just Skellefteå har uteslutande att göra med kommunala Skellefteå Krafts existens i kombination med desperata sossepolitiker vid makten – en kombination som borgar för extremt fördelaktiga avtal för Northvolt.

Vad händer då när elintensiv industri som genererar få arbetstillfällen byggs ut kraftigt? Förhållandevis få arbetstillfällen skapas, samtidigt som resursen el blir begränsad när efterfrågan stiger snabbare än tillgången ökar. När det senare sker, vet vi vad som händer:

Priset stiger.

Fråga bara elkonsumenterna i landets sydligaste del. De är ihopkopplade med en energislukande kontinent och konkurrerar med tyskar om elen. Elpriset har därför löpt amok.

Är det inte bara att producera mer el då? Det betyder vindkraftsutbyggnad. Och det är just det som är planen. Vindkraftsutbyggnaden ska tillåtas formligen explodera. Politiker som främst bor urbant i centralorterna, vill för alltid förändra landsbygdens vyer. Ingen del kommer att vara förskonad från vindkraft om allt går enligt plan.

Den utbyggnaden kommer inte att gå varken smidigt eller snabbt. Motståndet mot vindkraft har exploderat och kommer att fortsätta öka. Flera kommuner har dragit öronen åt sig. Härnösand är ett exempel. Där är vindkraftsutbyggnaden stoppad tillsvidare. Ånge har nyligen fattat ett liknande beslut, om vi inte är felinformerade.

Det obehagliga är att om industrins elkonsumtion tillåts öka våldsamt och elproduktionen inte byggs ut, så kommer elpriset i vårt elområde att skena. Händer det så hotas den industri som faktiskt skapar många arbetstillfällen. I Sundsvall kan man lämpligen ställa aluminiumverket Kubal mot FlagshipTWO. Tillverkningen av aluminium är elintensiv, milt uttryckt. Därmed känslig för elprisets utveckling. Om höga elpriser gör Kubals verksamhet olönsam, vad har då vunnits?

Varför kastar sig då sossarna i Sundsvall in i detta projekt? Därför att de vill bygga politiska monument. Visa att de ”gör något”. Utveckling, för bövelen! O.s.v. Till det ska förmodligen också läggas att kommunalrådet Bodil Hansson är en sossekarriärist av helt annat slag än lillpilten Per Nylén i Övik. Bodil sitter i partistyrelsen och vill verkligen visa hur duktig hon är. Mer av allt som är (sosse)ballt. Och det är inte egna pengar hon spelar med.

När allt är klart – vindkraften har byggts ut, e-metanol produceras och driver sjöfarten – notera då detta: ingen nytt har tillkommit i funktion för skattebetalarna.

Vi avslutar med ett citat. Percy Barnevik, tidigare VD för ABB, uttryckte det så här:

”Vi har i Sverige billig el, vi har ren el, vi har säker el, vi har kort sagt den energiförsörjning som alla andra länder skulle vilja ha. Och vårt huvudsakliga bekymmer är hur vi på kortast möjliga tid ska komma ur denna situation.”

Spara PDFSkriv ut