8 april, 2020

Granskning Örnsköldsvik

Socialdemokratiskt vanstyre sedan 1971

Skärgård i världsklass – komplett med utsläpp

Örnsköldsviks kommun gillar ordet ”världsklass”. Man gillar det mycket. Så mycket att man kan tro att någon faktureringsglad konsult fes ut det. Ordet har återkommande använts i olika sammanhang och har nu t.o.m. blivit ett helt eget projekt. Om detta kan man läsa mer här, http://www.ornskoldsvik.se/varldsklass/

Vi kommer nog säkert återkomma till kommunens generella världsklassprojekt.

Redan 2009 dyker världsklassbegreppet upp i skärgårdssammanhang. Allehanda skriver 23/2 2009 följande:

”Örnsköldsvik har en erkänt vacker skärgård, men den är föga tillgänglig. Det ska rådas bot på nu – med 30-miljonerprojektet ”En skärgård i världsklass”.

De faciliteter som finns är ofta väldigt slitna. Standarden är generellt sett undermålig och antalet båtplatser på tok för få. Och juvelen i kronan, Ulvön, har varit ett mörker i flera år.

– Så kan vi inte ha det. Vi måste utnyttja den fantastiska skärgård vi har, och tillgänglighet är en absolut förutsättning för att vi ska kunna utveckla besöksnäringen, säger Peter Holmqvist, näringslivschef på kommunen.

Kommunen satsar 7 miljoner kronor ur ”stödpaketet” på 60 miljoner i projektet ”En skärgård i världsklass”. Med pengar från länsstyrelse, EU och Vägverket ska de 7 miljonerna ”växlas upp” till 26,6.”

(http://www.allehanda.se/angermanland/ornskoldsvik/30-miljoner-ska-ge-skargard-i-varldsklass)

Skattepengarna rullade redan då. Det kan vara värt att påminna om att BB i Sollefteå stängs ned för att spara färre än 15 Mkr på året.

5 år senare, 23/6 2014, skriver Allehanda:

”För 64 miljoner kronor får Örnsköldsvik en Skärgård i världsklass.

– Jag känner inte till något liknande i Sverige, säger projektledaren Cecilia Lideskog.

Projektet heter, mycket riktigt, Skärgård i världsklass och är egentligen två. Det första startade 2009, det andra 2012.

Hälften av de 64 miljonerna kommer från EU, kommunen har satsat en tredjedel och resten är andra offentliga medel.

För detta får Örnsköldsvik, enkelt uttryckt, en helrenoverad skärgård.”

(http://www.allehanda.se/angermanland/ornskoldsvik/renoverad-skargard-redo-for-besokare)

I många år nu har alltså kommunen eftersträvat en skärgård som skall locka besökare genom att erbjuda såväl spektakulär natur som god service och bra faciliteter. Ha det i åtanke när du läser resten av denna text.

Den 3/5 2017 publicerade kommunen en nyhetsnotis på sin hemsida, med rubriken ”Sanering pågår i Alneskogens naturreservat”. Märkligt tänkte vi, ty vi har inte läst eller hört om något utsläpp. Vad kunde detta vara? Informationen från kommunen fortsatte:

”Just nu pågår ett saneringsarbete i Alneskogens naturreservat för att ta upp bioharts*, som kommer från ett utsläpp som skedde vid Domsjö Fabriker i december förra året. Saneringsarbetet utförs manuellt av en saneringsfirma på uppdrag av Domsjö Fabriker. Bioharts är väldigt kladdigt och är inte vattenlösligt. Syftet är att få bort den bioharts som har fastnat på stranden, stenar och i vattnet. Biohartsen samlas upp och tas omhand, stenar med mera rengörs med vattenånga där biohartsen sedan samlas upp. Arbetet innebär att maskiner och fordon, framför allt fyrhjuling körs i området, vilket annars är förbjudet. Arbetet beräknas i dagsläget pågå till vecka 24 (18 juni).

*Bioharts kommer från kåda och oljor i trädet och kan enligt Domsjö Fabriker orsaka hudreaktion men är i övrigt inte farlig. Om du har fått biohartsen på huden ska du tvätta bort det med tvål och vatten så snart som möjligt.”

(http://www.ornskoldsvik.se/byggaboochmiljo/aktuelltbyggaboochmiljo/aktuelltinombyggaboochmiljo/aktuelltbyggaboochmiljo/saneringpagarialneskogensnaturreservat.5.6f706cde15ba6e4ac4f55bd.html)

Utsläppet skulle alltså ha skett i december 2016. Vi söker då på 1) kommunens hemsida, 2) Örnsköldsviks Allehandas hemsida, samt 3) en generell googlesökning, där vi letar på ord som ”bioharts”, ”utsläpp” och ”domsjö”. Men ingenting hittar vi. Saken blir helt plöstligt märklig på riktigt. Är det möjligt att ett utsläpp som kontaminerar ett naturreservat inte leder till information från kommun till kommuninvånarna i omedelbar anslutning till händelsen? Eller åtminstone inte lämnar något spår efter sig på internet. Det verkar så.

Inte heller kan utsläppet vara litet, då saneringen uppenbarligen tarvar en icke försumbar arbetsinsats, då den kräver flera veckors arbete och maskinell utrustning.

Därför kontaktar vi miljöinspektör Daniel Knutsson, som står angiven som kontaktperson för informationen om saneringen. Den 3/5 får vi detta svar:

”Utsläppet skedde den 9 december 2017 och vi på kommunen fick veta det av Domsjö Fabriker samma dag för kännedom. Det är emellertid länsstyrelsen som har tillsynen på Domsjö Fabriker och som hanterar detta ärende är de som formellt kan ställa krav på bolaget. Vi på kommunen har emellertid haft synpunkter. Kontakperson på länsstyrelsen är Maria Vamling, tel. 0611 – 34 92 83, 070 – 190 25 34, e-post: maria.vamling@lansstyrelsen.se

Det stämmer nog att det inte har skrivits något om detta utsläpp tidigare. Omfattningen på saneringen är stor och tidskrävande och bolaget har beräknat att det tar 8 veckor för 4 – 6 personer som arbetar med detta. Vi på kommunen väljer att gå ut med information nu just eftersom saneringsarbetet kommer att pågå så länge och att det sker i Alneskogens naturreservat som kommunen ansvarar för.

Observera de av oss fetade meningarna. Vi slår fast följande:

Kommunen har fått kännedom om utsläppet samma dag det skedde, men informerade inte allmänheten. Man har fortfarande, 5 månader senare, inte informerat allmänheten om utsläppet. Endast skrivit en notis på sin hemsida om att sanering pågår.

Vidare påstår kommunen att man inte kan ställa formella krav på bolaget. Samtidigt säger man att man ansvarar för Alneskogen (vi tolkar det som att kommunen är fastighetsägaren). Det går naturligtvis inte ihop.

Det märkliga blir ännu märkligare, alltså. För att få första stycket verifierat, så frågar vi särskilt om detta och får detta svar: ” Vi såg inte behovet då att gå ut med någon information att utsläppet hade skett. Bolaget utförde också saneringar då”.

Kommunen vet vad som är bäst för dig och vad du behöver och inte behöver veta.

Enligt bekanta vi pratat med så meddelade Sveriges Radio P4 (i radion) att utsläppet ägt rum, samma dag det skedde. Vi kan dock inte finna någon information på Sveriges Radios hemsida.

Vi meddelar kommunen att vi tycker det är konstigt att varken de eller media skrivit om utsläppet när det skedde. Och vi undrar varför. Svaret blir:

Vi fick reda på omfattningen av saneringen förra veckan och gjorde själva ett besök på plats fredag 28/4. Därefter bestämde vi att gå ut med information på kommunens hemsida, vilket gjordes igår. Tidigare hade vi inte uppgifter på att det skulle vara så omfattande.

I övrigt så är det alltså länsstyrelsen som har tillsynen enligt miljöbalken på Domsjö Fabriker.”

Observera den förrädiska formuleringen ovan. Man fick reda på omfattningen av…saneringen. Inte utsläppet.

Av kommunen har vi fått kontaktinformation till Länsstyrelsens handläggare. Vi mailar henne följande frågor:

”Jag skulle vilja ha mer information om detta utsläpp.

1. Har ni upprättat en rapport om saken? Går det att få en kopia?

2. Finns en tillbudsrapport från företaget? Går det att få en kopia?

(Om svaret på 1 och 2 är nej, så önskar jag som minst veta vilken mängd bioharts som släppts ut, under vilken och hur lång tid)

3. Har en polisanmälan gjorts? Om ja, har en utredning om miljöbrott påbörjats?

4. Jag hittar ingen information i media om olyckan. Hur kan det komma sig?

5. På Länsstyrelsens hemsida söker jag på ordet ”bioharts”. Det ger inga träffar. Inte heller ger ”Domsjö” några träffar som handlar om olyckan. Det tolkar jag som att det inte finns någon information på Länsstyrelsens hemsida om olyckan. Varför gör det inte det?

6. På Örnsköldsviks kommuns hemsida finns inte heller någon information, förutom en notis från idag (3/5) som handlar om pågående saneringsarbete. Kommunen har alltså inte heller informerat invånarna om att olyckan skett. Har du någon förklaring till varför saken hanterats så?

7. Alneskogen ligger på öster om fabriken och på motstående sida Örnsköldsviksfjärden. Om bioharts drivit iland vid Alneskogen, är det inte osannolikt att bioharts också kan ha passerat ut i Bonässundet. Det ter sig då rimligt att informera allmänheten så att fastighetsägare kan kontrollera sina strandlinjer. Håller du med?

8. Har Länsstyrelsen kontrollerat strandlinjerna i Bonässundet och utåt mot havet?”

Och vi får svar den 5/5:

”Fråga 1 och 2. Vi har fått en redogörelse från bolaget om vad som hänt. Vår bedömning är att vi för närvarande inte kan lämna ut rapporten. Utsläppet skedde på natten mellan den 8:e och 9:e december. Utsläppt mängd bedöms vara ca 4,2 m³ varav det mesta togs om hand den 9 december och dagarna efteråt.

3. Länsstyrelsen har polisanmält bolaget den 5 maj 2017. Huruvida en utredning om miljöbrott har påbörjats är en fråga för polis och miljöåklagare att svara på.

4. Denna fråga besvaras bäst av de media du avser.

5. Länsstyrelsen lägger inte upp information om olyckor på sin hemsida. Undantaget var när den stora branden härjade i Västmanland.

6. Frågor som gäller den kommunala verksamheten besvaras av kommunen. Jag får be dig att kontakta miljöchefen i Örnsköldsviks kommun.

8. Nej”

Notera att 1) Länsstyrelsen vill inte lämna ut bolagets tillbudsrapport, 2) polisanmälan har tidigare inte gjorts, utan verkar göras endast för att vi efterfrågar saken, samt 3) Länsstyrelsen hänvisar oss till samma kommun som hänvisade oss till Länsstyrelsen.

Snabbt svarar vi Länsstyrelsen och efterfrågar sekretessbeslut eller motivering till varför rapporten inte kan lämnas ut, samtidigt som vi formellt begär ut rapporten. Vi frågar också om allmänheten bör informeras vid kemikalieolyckor som kan få spridning, samt vem som i så fall bör sköta den informationen (kommunen eller Länsstyrelsen). De senare frågorna blir obesvarade, men tillbudsrapporten beslutar Länsstyrelsen att den kan lämnas ut.

Nu kan vi alltså läsa bolagets egna rapport om vad som hänt. Det första vi noterar är att tillbudsrapporten är daterad den 20/2 2017. Det tog alltså knappt 3 månader att upprätta en tillbudsrapport.

Processvätska, som normalt inte skall innehålla bioharts, har p.g.a. att vissa delar av produktionen varit igång, medans andra stått still, bräddat över i en spilltank och denna har sedan bräddat till avlopp (mot Moälven får man antaga, eftersom det var där utsläppet skedde). P.g.a. av ett tekniskt fel innehöll processvätskan bioharts.

Rapporten är, bedömer vi, pinsam för bolaget. En viktig bidragande orsak till att olyckan kunde ske, är att operatörer/driftledare har ignorerat de nivåvakter som larmar för höga nivåer innan bräddning mot avlopp sker. Bolaget skriver:

”Det vi däremot inte visste var att vätskan som bräddade innehöll den harthaltiga vätskefasen från dekantern. Det är nämligen så att spilltanken har bräddat även vid tidigare tillfällen (oftast i samband med stopp i blekeriet då lagringsutrymme i tankar kan bli begränsade) men då har den ringa mängd filtrat som gått till avlopp inte gett någon märkvärd påverkan på utsläppen, förutom lite COD och färg. Det var mot bakgrund av detta inga direkta åtgärder vidtogs trots att vi visste att spilltanken bräddade. Det var först fram mot morgonen (vid 05-tiden) den 9 december, då vi upptäckte harts i Moälven, vi insåg att något inte stod rätt till i hartsavskiljningen. ”

Bolaget skriver i klartext att man känner till att buffertvolymen i spilltanken är för liten för att hantera produktionsstopp och att man ”löst” detta problem genom att brädda mot avlopp, samtidigt som man antar att vätskan som bräddar har försumbar miljöpåverkan. Vi skulle inte bli förvånade om man inte redan på grundkursen i processteknik på civilingenjörsutbildningen, får lära sig att detta är ett undermåligt säkerhetstänkande.

Bolaget bedömer vidare i rapporten att utsläppet var 10,5 m³ vätska och att denna innehöll 4,2 m³ bioharts.

Under avsnittet ”Miljöräddning och sanering” beskriver bolaget det fortsatta förloppet. Runt kl 08:00 inspekterade man Moälvens stränder, fann harts och fattade beslut om att påbörja miljöräddning. Från upptäckt processavvikelse kl 05:00, så tog det alltså 3 timmar innan beslut om vidare åtgärder togs. Efter inspektionen av Moälven så ”…var bedömningen att hartset med största sannolikhet också nått utanförliggande fjärdar”.

När beslut om miljöräddning fattats så kontaktades Räddningstjänsten. Av anledning som inte framgår i rapporten, så anlände Räddningstjänsten först kl 11:00, varvid de konstaterade att de saknade utrustning för att hantera utsläppet och därför åkte hem igen.

Kl 10:00 hade bolaget fått ut två flytlänsar tvärs Moälven. Bolaget fortsatte med sanering av två sedimentbassänger på eget område. För ändamålet anlitades en saneringsfirma som sanerade hartsen med slamsugningsbil.

På eftermiddagen genomfördes inspektion på valda ställen vid strandlinjer i Örnsköldsviksfjärden, Dekarsöfjärden och Nötbolandsfjärden. Både i Örnsköldsviksfjärden och Dekarsöfjärden hittades stråk med harts. Beslut fattades att en mer omfattande inspektion skulle göras med hjälp av båt under helgen. Uppdraget gick till saneringsfirman och sanering skulle ske där så var möjligt.

Harts hittades längs sågverksområdet, vid naturresrvatet Alneskogen samt längs hela södra strandlinjen i Bonässundet. Det senare indikerar att en inte obetydlig mängd harts har drivit ut genom Bonässundet till den yttre skärgårdsmiljön.

Stranden vid sågen kunde saneras med hjälp av slamsugningsbil, då det är körbart fram till nära vattenlinjen. I Alneskogen och i Bonässundet konstaterades att sanering inte var möjlig med bil. Hartset hade också frusit och beslut fattades om att vänta med sanering till våren. Den sanering som nu sker alltså.

Vår sammanfattning och analys:

Den 9/12 2016 så läcker 10,5 m³ processvätska, varav 4,2 m³ bioharts, ut från domsjöfabriken. Olyckan uppstår genom en kombination av tekniskt fel och dåliga rutiner. Utsläppet upptäcks visuellt kl 05:00 genom att harts är synligt i Moälven. Bolaget vidtar åtgärder för att begränsa spridningen av hartset, men för sent och för långsamt. Först kl 08:00 beslutas om miljöräddande insats och det tar ytterligare två timmar att få två flytlänsar på plats över Moälven.

Det konstateras att hartset drivit ut i Örnsköldsviksfjärden och vidare genom Bonässundet. Kontaminerade strandlinjer i naturreservatet Alneskogen, vid domsjösågen samt södra landsidan av Bonnässundet konstateras.

Räddningstjänsten larmas men anländer först kl 11:00 och vidtar då inga åtgärder, då de saknar utrustning för det. Istället lämnar de platsen. Ingen representant från kommunen finns alltså på plats under det inledande arbetet.

Radio P4 meddelar (på radio) att utsläppet skett, troligen på morgon eller förmiddag.

Sedan verkar ingenting hända. Inte en rad skrivs i media på nätet. Kommunen lägger inte upp någon information på sin hemsida. Av mailväxlingen ovan framgår att varken kommun eller Länsstyrelse har inspekterat strandlinjerna i skärgården. Man har överlåtit det helt och hållet till det bolag som orsakat olyckan. Ett mer naturligt och vettigt förfarande vore naturligtvis att brett gå ut i media och genom egna informationskanaler, i akt och mening att nå fastighetsägare som har strandlinjer i det område som kan vara kontaminerat, så att dessa kan kontrollera sina fastigheter. Men kommunen inspekterar inte ens sin egen mark.

Vidare tar det nästan 3 månader innan en tillbudsrapport upprättas. Då har havsisen lagt sig och delar av det som står i rapporten går inte att bekräfta.

När vi börjar rota i saken och frågar om bolaget är polisanmält, vilket förstås skall vara en rutinåtgärd i dylika situationer, så får vi svaret att polisanmälan gjorts samma dag vi frågar. Vidare framgår det med all tydlighet att både kommun och Länsstyrelse ogärna diskuterar det som har hänt. Istället hänvisar dessa två myndigheter till varandra. Hur i hela glödheta kan tjänstemän på både kommun och Länsstyrelsen visa ett sådant totalt, i sammanhanget, ointresse för vad som hänt i samband med att det sker?

Att inget skrivs i media förtjänar en egen kommentar. Är det någon som tror att denna olycka gick Allehanda förbi? Kanske har det skrivits om saken i pappersupplagan – det saknar vi, av förståeliga skäl, möjlighet att kontrollera. Men vi gissar att inget skrivits där. Trots att vi här har en verklig nyhet: en olycka har skett med miljökonsekvenser. Varför har den skett? Vem är ansvarig? Vad händer nu? Vad blev konsekvenserna? O.s.v. Här finns bara två möjligheter: samtliga journalister på Allehanda har missat att olyckan skett, eller så vill man av något skäl inte sprida kännedom om den. Vi lämnar åt läsaren att bedöma vilken som är den mest troliga förklaringen, samt att spekulera i varför.

Domsjöfabriken har haft det lite knackigt med publiciteten de senaste åren. Den 30/5 2015 så orsakade man ett stort utsläpp mäsk om 650 m³. Det motsvarar en veckas ackumulerat utsläpp. Olyckan polisanmäldes då av Länsstyrelsen, men artikel i Allehanda blev det först 1/7. I december 2012 så dog en person av legionellasmitta från Domsjös biorening. Så sent som i mars i år så rann 100 L eldningsolja ut i Moälven från fabriken.

Betygsätt artikeln

Klicka för att betygsätta

Average rating 0 / 5. Vote count: 0

Bli först att betygsätta

error

Gillar du bloggen? Följ och dela!