När Örnsköldsviks kommun bildades 1971 så fick kommunen 60215 invånare. Sedan dess har det förflutit 46 år. Under 40 av dessa 46 år, så har kommunen upplevt ett s.k. negativt inrikes flyttningsöverskott. På enkelt språk: fler människor har flyttat från än till kommunen. Den ackumulerade nettoutflyttningen under denna period är 6940 personer. I genomsnitt har nettoutflyttningen varit 151 personer per år. Störst var den 1997 då 444 personer netto flyttade ut.
Det finns bara två perioder med nettoinflyttning. Den ena är de tre åren 1974-76. Varför det skedde en nettoinflyttning då vet vi inte. Det kan bero på ett fabriksbygge eller något annat. Den andra perioden är de tre åren 2004-2006. Kanske kan det förklaras med att den allmänna trenden med utflyttning då uppvägdes av hemvändande 40-talister som gick i pension.
Kommunens folkmängd var som störst 1977 med 60801 invånare. Under perioden 1971-1992 så varierade befolkningsmängden mellan som minst 58967 och som mest 60801. D.v.s. 21 år av mycket stabilt invånarantal. Trots en nettoutflyttning samtliga år utom tre, så minskade inte befolkningen just mycket alls. Det beror på att det under 14 av dessa 21 år rådde födelseöverskott. D.v.s. fler barn föddes än det dog invånare. Det ackumulerade födelseöverskottet under dessa 21 år var 497 människor. Invandringen under samma period var blygsam med ett ackumulerat överskott på 1043 människor.
Vad händer sedan efter 1992? Jo, barnafödandet sjunker dramatiskt och nettoutflyttningen lägger sig på höga nivåer, med några få år som undantag. Som mest föddes 773 barn på ett år och det inträffade 1991. Som minst 491 barn år 1998. Kommunens invånarantal börjar minska och når sin lägsta nivå 2011, med 54930 invånare. Observera detta noga: det är bara 6 år sedan kommunen hade sitt lägsta invånarantal någonsin. Födelseöverskottet har oavbrutet varit negativt sedan 1995. Varje år har fler människor dött än det fötts barn, sedan dess. Kommunen har haft nettoutflyttning oavbrutet sedan 2007. Under all tid som beskrivs ovan har socialdemokraterna haft makten i kommunen. Samtliga mandatperioder utom en med egen majoritet.
Hur ser det då ut idag? Till att börja med, om kommunens invånarantal nådde ett minimum år 2011, så måste då kommunen därefter inte ha börjat växa? Ja, det stämmer. Men hur kan kommunen växa, när det råder födelseunderskott och nettoutflyttning varje år? Förklaringen stavas invandring. Tittar vi specifikt på åren efter 2011, då kommunens folkmängd var som lägst, så ser det ut så här:
2012
Födelseöverskott -78
Nettoinflyttning -27
Nettoinvandring +184
2013
Födelseöverskott -70
Nettoinflyttning -124
Nettoinvandring +173
2014
Födelseöverskott -22
Nettoinflyttning -46
Nettoinvandring +325
2015
Födelseöverskott -96
Nettoinflyttning -59
Nettoinvandring +481
2016
Födelseöverskott -30
Nettoinflyttning -191
Nettoinvandring +608
Så, vi slår fast några viktiga punkter så långt:
* Vid bildandet hade Örnsköldsviks kommun 60251 invånare
* 2011 var invånarantalet rekordlåga 54930 invånare
* Sedan 2011 har kommunens invånarantal vuxit, samtidigt som det varje år varit födelseunderskott och nettoutflyttning
* All tillväxt sedan 2011 består av nettoinvandring
Tittar vi specifikt på år 2016 så är siffrorna häpnadsväckande. En nettoinvandring på 608 personer, samtidigt som nettoutflyttningen var 191 personer och födelseunderskottet 30 barn. År 2016 föddes det 608 barn. Det ger en skrämmande bakgrund till invandringens omfattning: lika många nettoinvandrade till kommunen, som det föddes barn här. D.v.s. nettoinvandringen var 100% av antalet födda barn.
Hur står sig detta i jämförelse med andra kommuner? Det finns riktiga skräckexempel i Sverige. I den lilla Bergslagskommunen Ljusnarsberg, så nettoinvandrade 393 personer år 2016. Det föddes bara 45 barn. Invandringen var hissnande 873% av barnafödandet. I en liknelse med en by, så tänk dig att det föds ett enda barn på ett år, men invandrar 8-9 personer.
Men, kanske någon nu invänder, Ljusnarsberg är just det extrema exemplet. Är inte Örnsköldsvik kommun lagom i sammanhanget? Den frågan kan besvaras på två sätt. Det ena är att jämföra med fler kommuner. I Stockholm, som kanske många uppfattar som en invandringskommun, så föddes det 13821 barn år 2016. Nettoinvandringen var 8934 personer, eller 65% av barnafödandet. D.v.s. lägre än i Örnsköldsvik. Hur ser det historiskt ut i Stockholm? Jo, från 1997-2016, så ser nettoinvandringen uttryckt som procentandel av antalet födda barn, ut så här:
(procent)
1997 – 11,4
1998 – 27,7
1999 – 33,5
2000 – 40,1
2001 – 47,2
2002 – 38,1
2003 – 29,9
2004 – 19,8
2005 – 24,3
2006 – 46,5
2007 – 51,2
2008 – 54,7
2009 – 68
2010 – 46,3
2011 – 56,3
2012 – 52
2013 – 48,6
2014 – 51
2015 – 49,9
2016 – 64,6
Inte något år sedan 1997 tills idag, så har Stockholm haft en invandring som i relation till kommunens barnafödande, varit lika stor som den i Örnsköldsviks kommun år 2016.
Å andra sidan, om man tittar på samtliga kommuner i landet och räknar ut nettoinvandringen uttryckt som procentandel av barnafödandet, så hamnar Örnsköldsvik på den halvan av listan som har lägst nettoinvandring. I mitten av den listan finner vi Höganäs och Hudiksvall, med 112% respektive 112,2%. I listans botten återfinns kommuner som Ljusnarsberg, Norberg, Laxå, Hultsfred, Munkfors och Borgholm. Alla har en närmast ofattbar nettoinvandring som ligger på +600% av det egna barnafödandet. Minst invandring har föga förvånande Vaxholm utanför Stockholm med 5,7%. Endast 17 kommuner i Sverige har en nettoinvandring som är mindre än 30% av barnafödandet år 2016. En majoritet hade 100% eller mer.
Det andra sättet att avgöra huruvida invandringen till Örnsköldsvik år 2016 i någon mening kan betraktas som lagom, är att fundera över vad en sådan storlek på invandringen skulle få för konsekvenser om den fick fortgå i många år. Här skulle man kunna förlora sig i långa teoretiska utläggningar, men det behövs egentligen inte. Allt man behöver göra är att betrakta listan ovan för Stockholm och sedan fundera över hur det ser ut i Stockholm idag. Invandringen till Örnsköldsvik år 2016 var mer än dubbelt så stor i förhållande till eget barnafödande, som den invandring som Stockholm haft under 2000- och 2010-talet, med några få år som undantag. Fr.o.m. 2013 ligger Örnsköldsvik på Stockholmsnivåer och däröver.
Vill man ändå fundera över vad en invandring som dels till omfattning i relation till det egna barnafödandet är mycket stor, dels huvudsakligen är sammansatt av människor från utomeuropeiska kulturer som skiljer sig avsevärt från västerländsk civilisation i allmänhet och svensk kultur i synnerhet, så kan man lämpligen bryta sig loss från det egna sammanhanget. D.v.s. applicera de svenska och västernorrländska invandringssiffrorna på ett annat land och en annan kultur. Då slipper man den begränsning i tanken som hemmablindheten ger, likaväl som de rådande politiska normer och s.k. sanningar som ständigt följer invandringsdebatten i Sverige och hindrar det fria ordet. Låt oss därför betrakta Japan.
Japan är ett etniskt homogent land med extremt låg invandring, såväl idag som historiskt. I Japan föddes det knappt en miljon barn år 2016. Lek nu med tanken att Japan skulle haft samma invandring som Örnsköldsvik och att den skulle bestå framförallt av hinduer från den indiska kontinenten. Det skulle betyda en miljon indier på året som invandrade. Skulle Japan ligga på Stockholms siffror, så skulle invandringen pendla mellan 300- och 650 000 per år. År efter år. Hur skulle en sådan invandring påverka Japan? Det är inte speciellt svårt att föreställa sig framväxten av dominant hinduiska miljöer, där japanerna lämnar. D.v.s. exakt det som sker i Sveriges större städer och det som oundvikligen kommer att ske även i Örnsköldsvik, med en sådan invandring. Hur skulle du uppfatta japanska politiker om de började tala i termer av nyjapaner eller nyanlända? För att sedan kasta ut kolonier av hinduer över hela Japan varje år, via en särskild myndighet (Migrationsverket), som kräver av den lokala japanska kommunen att den skall sörja för bostäder, samt att efter två års tid försörja de hinduer som så behöver? Sådan är situationen i Sverige.
Här finns anledning att avsluta med att beakta en kommentar som inte sällan ges i Örnsköldsvik, likaväl som i många andra halvstora centralorter i landet, när det kommer till de senaste årens mycket höga invandring. Den kommentaren lyder: men de [invandrarna] kommer ändå att flytta (underförstått till Stockholm). Vi konstaterar snabbt här att så inte kommer att ske i någon betydande omfattning. Skälen är ekonomiska och bostadspolitiska. I Sverige råder bostadsbrist och den är värst i storstäderna. Visserligen byggs det för fullt där. Men den bostadsproduktionen består nästan uteslutande av bostadsrätter och kan inte finansieras av de flesta invandrare. De är istället, oftast, hänvisade till allmännyttan. För Örnsköldsviks del så betyder detta att de invandrare som Migrationsverket anvisar, kommer att stoppas undan i Övikshems bostäder i centralorten, respektive i vilka bostäder som helst i inlandets tätorter, där det finns bostadsöverskott p.g.a. tidigare utflyttning. Vi kommer i senare inlägg titta närmare just på bostadssituationen i Örnsköldsvik.
Då försöker vi kortfattat sammanfatta ovan text:
Örnsköldsviks kommun har sedan sitt bildande 1971 gått från en stabil befolkning på runt 60000 invånare under 70- och 80-tal, med en topp 1977, till en kommun med en lång period av minskande befolkning genom födelseunderskott och nettoutflyttning. 2011 var kommunens invånarantal historiskt lågt med knappt 55000 invånare. Därefter har det vänt upp, trots att nettoutflyttning och födelseunderskott består varje år sedan dess. Istället ökar befolkningen endast genom att nettoinvandring täcker upp och överstiger det underskott som skapas genom födelseunderskott och nettoutflyttning. Idag har kommunen nyligen passerat 56000 invånare. År 2016 var nettoinvandringen rekordhög med 608 personer. Händelsevis lika många som det föddes barn i kommunen under året.
Under all tid från 1971 till dags dato, har socialdemokraterna haft makten i kommunen. Samtliga mandatperioder utom en med egen majoritet.
Detta är första texten om befolkningsutveckling och invandring i Örnsköldsviks kommun. Den är framförallt ämnad att ge en bakgrund till två kommande texter som kommer avhandla dels lokaltidningen Örnsköldsviks Allehandas beskrivning av läget genom åren, inte minst nu på slutet, samt hur socialdemokraterna hanterar situationen.
Fler inlägg
Tips: Jan Blomgren om utbyggnaden av energiproduktion
Salusand
Tankar om bostadsbyggande utan befolkningstillväxt