Melodifestivalen: känslan av att vara betydelsefull eller ”vi flyter ovanpå”

[Sammanfattning: Örnsköldsviks kommun spenderar drygt 1 miljon kr på att Melodifestivalen hålls i Örnsköldsvik och hittar på dumheter om att vinsten på dessa 1 miljon kr blir 27 miljoner kr. I avtalet med arrangören Live Nation ingår 20 st biljetter till tävlingen. När Granskning Örnsköldsvik frågar vilka som skall få dessa biljetter så påstår kommunen att de skall användas till representation. Istället visar det sig att de delas ut till tjänstemän i förvaltningen, kommunpolitiker, statsministern och deras anhöriga. Före tävlingen har man förfest i kommundirektörens frus företagslokaler. I efterhand vägrar man svara på frågor om den förfesten och kallar den ”sammankomst”. Vem som arrangerade förfesten och betalade för dryck och förtäring är ännu inte klart.]

 

Representation är i dagligt tal ett samlingsbegrepp för vissa konkreta tecken på uppskattning som personer inom en organisation mottar från eller visar andra personer. Uppskattningen brukar ta formen av gemensamma restaurangbesök eller evenemang, ibland i kombination med presentartiklar.” – Wikipedia

Tidigare i vintras begärde vi ut avtalet som kommunen tecknat med företaget Live Nation. Det avtal som reglerade kommunens inblandning i melodifestivalens deltävling i Örnsköldsvik. Massmedia gjorde detsamma och det gick att läsa på flera håll om hur kommunen dels betalar Live Nation 600 000 kr, dels förbinder sig att utföra vissa saker och tillhandahålla utrymme och lokaler, som i sin tur ger upphov till kostnader för skattebetalarna om ungefär lika mycket pengar till. Totalt dryga miljonen kr i utgifter alltså.

Den här typen av socialistiska kliv in på populärkulturens område – som annars klarar sig utmärkt väl på egna ben, utan skattepengar – motiveras med att ”kommunen tjänar på detta”. Har vi hört det tidigare, kanske? Vi tjänar tydligen också på de vid det här laget hundratals miljonerna som pumpats in i Modo Hockey.

För att visa hur vi tjänar på Melodifestivalen så har kommunens eventansvarige Lars Söderlind använt sig av en algoritm. Den skall föreställa att ge svar på just hur stor vinsten blir. Det som lämnas obesvarat är vem som vinsten tillfaller. Och vinsten är fantastisk. In med dryga miljonen kr och ut ramlar en påstådd vinst om drygt 27 miljoner kr. Herregud, var anmäler man sig som investerare!? Vi vill vara med!

Fast så fungerar nu inte detta, förstås. Någon sådan vinst finns inte. När Lars Söderlind m.fl. kommunala tjänstemän och politiker pratar om vinst, så avser de något högst diffust. Ty själva kommunen som organisation och resultatenhet, kan bara göra vinst genom att kommunens intäkter ökar mer än dess kostnader. Och Melodifestivalen ger inte kommunen några särdeles ökade intäkter just alls. Kom ihåg att kommunens intäkter består av inkomstskatt, statsbidrag och egenavgifter. Det är endast de senare som stiger under Melodifestivalen och då knappast dramatiskt. Fler människor betalar p-avgift i stan, ungefär.

Istället avses att kommunens invånare och företag på ett lite luddigt sätt gör vinst. T.ex. att hotellnäringen får ökad omsättning p.g.a. tävlingens placerande här. Men någon vinst i företagsekonomisk bemärkelse som tillfaller skattebetalarna på satsat kapital är det inte frågan om.

Ty om vinsten verkligen är 27 miljoner kr och den utgörs av en antagen andel på omsättningen om 7% – bra mycket högre än räntan! – så skulle alltså omsättningen i den privata sektorn i Örnsköldsvik öka med 385 miljoner kr bara p.g.a. att Melodifestivalens deltävling hålls här. Vilket förstås är helt bort i tok. Men media rapar villigt de socialistiska sanningarna.

Troligare orsak till att Melodifestivalen hålls så högt av de S-anstrukna tjänstemännen på kommunen, är samma orsak som med Modo Hockey; panem et circenses. Bröd och skådespel.

Tillbaka till avtalet med Live Nation. Det innehöll en annan sak vi fann intressant. Nämligen detta:

… Kommunen erhåller utan extra kostnad 20 biljetter till föreställningen på lördag

kväll (TV- Direktsändning) under Kommunens egna festivalvecka. Biljetterna

fördelas med 20 st i kategori A.

3.5 VIP-lounge

Kommunen erhåller utan extra kostnad access med 20 gäster till

sponsorernas VIP-lounge i delfinalen i Örnsköldsvik. Kommunen erlägger

endast Live Nations självkostnad för mat och dryck.”

Den intressanta frågan är: vilka fick gå på dessa biljetter?

Vad gör man när något är intressant? Tar reda på mer förstås.

Därför mailade vi kommunens eventansvarige Lars Söderlind följande:

Hej

Jag har nu läst avtalet. Däri står följande:

3.4 …Kommunen erhåller utan extra kostnad 20 biljetter till föreställningen på lördag

kväll (TV- Direktsändning) under Kommunens egna festivalvecka. Biljetterna

fördelas med 20 st i kategori A….

Fråga: Till vilka kommuninvånare kommer dessa biljetter att ges?”

Vi skickade mailet måndagen den 19/2. D.v.s. samma vecka som själva melodifestivaltävlingen skulle gå av stapeln på lördagen. Den 22/2 har vi inte fått svar och skickar en påminnelse. Dagen efter, på fredagen, vilket är dagen före tävlingen, svarar Lars Söderlind:

Hej,

Du ställde frågan för drygt tre dagar sedan och har tyvärr inte haft tid att kolla all mail. Det har varit fullt upp med ta emot och klara all infrastruktur runt evenemanget.

I alla fall…till föreställningen inbjuds framförallt personer i beslutsfattande ställning på såväl lokal som nationell nivå. Vi vill också använda biljetterna som representation, för att visa upp ett roligt och publikdragande arrangemang i vår stad och som skapar mervärden lokalt.

Vänliga Hälsningar

Lars”

(Vår fetning)

Observera de fetade två meningarna. Lokala och nationella beslutsfattare är inbjudna och okänt antal biljetter går till representation. Ja, inte blir man klokare av detta svar. Så vi skickar nedan med vändande email:

Hej

Kanske var jag otydlig: jag önskar alltså veta vilka som ges dessa biljetter. Inte vilka eventuella kategorier kommunen anser att de tillhör. D.v.s. jag vill ta del av kommunens gästlista för föreställningen på lördag kväll.”

Tisdagen påföljande vecka, när tävlingen gått av stapeln, svarar Lars Söderlind:

Hej,

De som erhöll biljetter till lördagens direktsändning av Melodifestivalen som representation i samband med en sammankomst innan programmet var följande;

Statsminister Stefan Löfvén med maka, kommunalråd Glenn Nordlund, kommunalråd Per Nylén med maka, kommunchef Magnus Haglund med maka, tillväxtchef Vanjas Östman med make, näringslivschef Fredrik Holmgren med maka, fd kommunalråd Elvy Söderström med make, Industrigruppens kontorschef Anna Edblad, O-Ringens generalsekreterare Clas Engström med dotter, Melodifestivalens lokale samordningsansvarig Lars Söderlind, Melodifestivalens lokale projektledare Mats Abrahamsson.”

(Vår fetning)

Men vad i h-e ska detta föreställa?

Vi räknar till 18 namn och vi konstaterar att när gratisbakelser delas ut, så flockas kommunens högsta tjänstemän respektive politiker, först. Då med snålvattnet rinnandes i mungiporna. Varje tid har sina herrar och herrskap. Varje tid har sin adelskalender.

Lars Söderlind måste ha förväxlat ordet ”representation” med ”internrepresentation”. Av de 18 bjudna är alla politiker eller tjänstemän i kommunen, eller deras anhöriga, utom fem personer. Utav dessa fem personer är statsministerparet två och övriga tre är visserligen inte anställda på kommunen, men har ändå mycket starka kopplingar till kommunförvaltningen och kan inte på något rimligt sätt ses vara i behov av representation. Inte en enda person är utsocknes. Att visa pp Örnsköldsvik och ett evenemang här, är det alltså inte tal om överhuvudtaget.

Att dessutom kalla inbjudan av statsministern för representation är rent snömos. Alla som är bekanta med Örnsköldsviks politiska liv, vet att Elvy ”Olyckan” Söderström är själva orsaken till att Stefan Löfven blev partiledare för S. När Elvy och Stefan Löfven med sina respektive, bjuds på detta spektakel, så är det av vänskap och inget annat. Örnsköldsvik behöver knappast visas upp för statsministern – då han mycket väl känner staden – och Elvy Söderström har ingen politisk funktion som motiverar hennes närvaro här. Inte Stefan Löfven heller, för den delen. Men Elvy Söderström är fortfarande med och bestämmer, uppenbarligen. Bortanför de synliga, politiska allfartsvägarna.

Av de 18 inbjudna går också sju biljetter till anhöriga som helt saknar annan koppling än släktskap till de närvarande. Och två biljetter bemödade man sig inte att använda.

Istället för att bjuda årets medarbetare eller lotta ut fem biljetter till slitande kvinnor i hemtjänsten, så är det alltså ovan gäng som får gå. Och i det gänget finns inte en endaste extern person, som kan uppfylla Lars Söderlinds utsaga ”Vi vill också använda biljetterna som representation, för att visa upp ett roligt och publikdragande arrangemang i vår stad och som skapar mervärden lokalt”.

Låt oss bara för sakens skull ge lite exempel på hur man skulle kunna förfarit med dessa biljetter istället:

Ge hälften till musikbegåvade gymnasieelever som på något sätt utmärkt sig under det gångna året.

Ge en biljett till vardera högstadium i kommunen, där rektor och lärarkår på respektive skola ges i uppdrag att utse högstadiets ”bästa kamrat” och belöna denne med en biljett.

Bjuda 10 brandmän för att de valt ett yrke som kan leda till deras för tidiga död i en situation där de försöker rädda andra människors liv.

Auktionera ut biljetterna till kommunens näringsliv och skänka pengarna till välgörenhet.

Inget av detta gjorde man. Istället tog man biljetterna själv. Representerade sig själv inför sina kollegor. Och du betalade alltihop. Inklusive den socialistiska hövdingens biljett. Inte ens S-partiledaren och landets statsminister, kunde betala sin biljett själv. Gratis är gott, damer och herrar. Från vaggan till graven.

Tillbaka till Lars Söderlinds svar. Han skriver i första meningen detta:

De som erhöll biljetter till lördagens direktsändning av Melodifestivalen som representation i samband med en sammankomst innan programmet var följande…”

(Vår fetning)

Jahaja. Vad var det för sammankomst?

Det vet vi. Ty kommundirektör Magnus Haglunds hustru Stina Haglund, fotodokumenterade den sammankomsten och hade vänligheten att lägga upp den på facebook för allmän beskådan.

Stina skriver på sin facebook:

Mellomiddag @OffCoff har besök av bland andra Statsministern med fru och vi serverar dem Magnus tjäder i dijonsås. Nu delfinal 4 och Mello.”

Stina H facebook mellomiddag

Jajamän. Mellomiddag på kommundirektörens hustrus företags kontor. Med påföljande titt på melodifestivalens deltävling på skattebetalarnas bekostnad. Kommundirektören bjuder på egenhändigt skjuten tjäder och verkar agera servispersonal gentemot statsministerparet. Ja, det måste han ju göra, då detta är en officiell sammankomst. För det är ju – enligt Lars Söderlind – representation. Eller är det en privat sammankomst? Så att själva representationen börjar först när sällskapet kliver in i templet? Förlåt, vi menar Fjällräven Arena.

MelloStina3

Så många frågor infinner sig. Vem betalar för drickat? Du och jag, eller fru Haglund? I båda fallen blir det fel. För om sammankomsten är formell och sker på skattebetalarnas bekostnad, är det förstås direkt stötande att den hålls hos kommundirektörens fru. Utöver att det är minst lika stötande att skattebetalarna skall stå för dessa människors rundsmörjning. Är sammankomsten privat, så blandar man uppenbarligen den egna plånboken med skattebetalarnas, när man efteråt strosar iväg till melodifestivaltävlingen på din och min bekostnad. Om Stina Haglund betalar så närmar vi oss ett riktigt gungfly. Dessutom ser det mycket illa ut när den kommunala förvaltningen växer ihop med politiken. Ja, t.o.m. med den politik som inte ens är lokal – Stefan Löfven – och den politik som är före detta – Elvy Söderström. Tillkommer frågan: vad har de anhöriga där att göra överhuvudtaget?

Lägg därtill: vars är näringslivet? Det enda vi ser är pappersvändare, skattediande byråkrater och gåsleversocialister. Lösa i både tanke och hull. Inga hungriga och hårt arbetande företagare här inte.

MelloStina4

För att försöka förstå vad denna sammankomst skall föreställa, så återvänder vi till Lars Söderlind med frågor i ett mail. En lustiger dans tar då sin början, där Lars Söderlind uppenbart vill undvika frågan.

Den 26:e mars skickar vi nedan:

Hej

Jag undrar vad det är för sammankomst före programmet som du refererar till?”

och får 3:e april svaret:

Du har redan fått namnen på de som var med i sammankomsten, som var en representation i samband med att stasministern deltog.”

Vi låter oss inte nöja med detta, utan svarar den 4:e april:

Men jag undrar ändå vad det var för sammankomst? Den måste väl då vara en del av den respresentation du skriver att dessa 18 biljetter använts till?”

Tystnad möter oss. 8 dagar senare, den 12:april, skickar vi en påminnelse och ber om svar. Lars Söderlind svarar:

…..återigen, ett möte med alla, innan Melodifestivalen, som tillsammans skulle följas till arenan…vilka, har du också tidigare fått beskrivet nån gång i februari och där statsministern, som du vet mer om, tog en annan väg.”

Vi låter oss inte nöja och skriver den 16:e april:

Ett möte? Var det mötet som då var representation eller del i representationen? Du har tidigare gjort gällande att utdelandet av melodifestivalbiljetter har gjorts i det syftet.

Var det kommunen som arrangerade mötet?”

Lars Söderlind vill förstås bli av med oss, då hela affären uppenbart är pinsam. Så han kör en taktik vi stött på tidigare i kommunen. Vi kan kalla den prata-direkt-med-mig-taktiken:

Hej,

Eftersom det tydligen inte framgår tillräckligt i alla de svar du fått, föreslår jag att vi träffas i Örnsköldsviks stadshus Kronan.

Kom gärna med förslag, dock inte denna vecka då jag är helt uppbokad eller nästa vecka, då jag är bortrest.”

Det har vi naturligtvis inte lust med. De kommunala tjänstemännens vilja att ”träffas” och ”prata” fyller en enda funktion: hitta den person eller personer händerna som knackar på tangentbordet sitter fast på. Då kan moteld anläggas och påverkansoperationer påbörjas. Självklart ställer vi våra frågor under pseudonym. Vi vill inte få problem med avloppsinspektioner, konstiga vattenräkningar eller liknande.

Sålunda svarar vi, och den här gången lägger vi till kommundirektör Magnus Haglund i sändlistan, följande:

Hej

Tack, men nej tack. Mina frågor är enkla och jag upprepar dessa nedan med vissa tillägg. Jag förstår inte varför du inte vill svara på dem? Saken framstår som helt okomplicerad och torde inte kräva mer än någon minut vid tangentbordet.

Den sammankomst du nämner i meningen ”De som erhöll biljetter till lördagens direktsändning av Melodifestivalen som representation i samband med en sammankomst innan programmet var följande;”, var den arrangerad av kommunen? Var det ett arbetsmöte, sammanträde, eller liknande? Eller var det en rent privat sammankomst? Uppstod kostnader för skattebetalarna vid sammankomsten?”

Vi får ett sista svar från Lars Söderlind:

Jag har tidigare skrivit att biljetterna till Melodifestivalen var att se som en representation i samband med en sammankomst som jag också tidigare skrivit var en del i representationen! Så…då kanske du förstår att sammankomsten med statsministern och övriga som tidigare nämnts, som inte var något arbetsmöte på lördagkvällen, hör ihop med de biljetter som samma personer fått.

Inga kostnader uppstod för skattebetalarna.

Med det här mailet anser jag att du fått svar på dina frågor och därmed är brevväxlingen i frågan avslutad.

Du är fortfarande välkommen hit på besök till stadshuset för möte.”

Så avslutas korrespondensen.

De är klart och tydligt att man inte ill redogöra för sammankomsten. Enda rimliga förklaringen till det är att man skäms över den. Att man känner att man gjort fel. Att saken är besvärande. För hade den inte varit det – besvärande – så hade det enkla, snabba och smärtfria, varit att helt enkelt skriva klarspråk.

Ulf Häggkvist har idag den 26:e april vaknat ur melodifestivaldvalan och i Örnsköldsviks Allehanda publicerat en artikel om de uppenbart löjliga påståendena kommunen gett om Melodifestivalens ekonomiska förtjänster. Det är bra. Mindre bra, ja förbannat dåligt, är att precis som vanligt ställer inte Ulf Häggkvist politiker mot väggen. De kritiska frågorna riktas endast mot kommundirektören; Magnus ”offeranoden” Haglund.

Därför har vi i samband med att detta blogginlägg publicerades, skickat nedan mail till Magnus Haglund, med kopia till Glenn Nordlund. Kom ihåg att Glenn Nordlund deltog på den s.k. sammankomsten.

Hej

Som du säkert noterat vill inte Lars Söderlind förklara vad det var för typ av sammankomst före Melodifestivalen. Nu är det så att jag vet någorlunda vad det var för typ av sammankomst, då din hustru dokumenterat saken och postat på sin facebooksida. Det framgår klart och tydligt att sammankomsten sker i hennes företags lokaler och att det serveras alkohol och mat. Det senare i form av din egenhändigt skjutna tjäder med dijonsås.

Jag hoppas därför att jag kan få svar på följande mycket enkla frågor:

1. Vem var arrangör för sammankomsten? Var det 1) kommunen, 2) Stina Haglunds företag) eller 3) var den privat?

2. Vem betalade för dryck och förtäring?

3. Utbetalades någon ersättning till Stina Haglunds företag eller henne som person, för att sammankomsten hölls i hennes företags lokaler?

To be continued.

13 reaktioner till “Melodifestivalen: känslan av att vara betydelsefull eller ”vi flyter ovanpå”

Lägg till

  1. Intressant!!!
    Ni skriver att bl.a. att Mats Abramsson deltog i denna tillställning!!
    Läser man hans faktura från företaget Abaton så debiterar han full ersättning fram till kl 22 denna kväll!

    Det är oxo en gåta vat har han gjort åt kommunen för 118000kr då det mesta är klart från SVT och Live Nation
    Men han är väl en springpojke åt dom ”röda” ända sedan Folketspark tiden i Övik

    Finns en knepigt förklaring på hans egen Facebook sida

Var inte blyg, Kommentera!

Powered by WordPress.com. Tema: Baskerville 2 av Anders Noren.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: