Det är inte lätt att vara SSU:are i dessa dagar. Speciellt inte här i Övik. Långt bort från händelsernas centrum och samtidigt kan alla läsa om hur SSU i Skåne infiltrerats av både islamister och rena råskinnen. För det har du väl gjort? Läst alltså.
Antisemitism, böghat, sjungande av arabiska sånger istället för internationalen, you name it. Börja läsa här om saken är av intresse.
Här har vi istället visat hur SSU ges fördelar av kommunförvaltningen och hur förbundet har klippkort på Allehandas insändar- och debattsida. Bara helt nyligen kunde vi visa hur SSU fick 3 debattartiklar publicerade på 10 dagar. Och ta oss fan om det inte är dags igen!
För idag har detta alster lagts upp på Allehandas debattsida. Vi ligger nu alltså på en takt om 4 debattartiklar per månad i Allehanda för SSU. Det blir 48 debattartiklar per år om det fortsätter. Ordförande Emil Nordfjell är författare eller medförfattare till 3 av dessa.
Vad bjuder då den senaste debattartikeln på för godsaker? Den är väsentligen ett försvar och/eller förklaring av samarbetet med Alliansen. Samarbetet som inte är ett samarbete. Vadå “inte är ett samarbete”? Det ska kallas samverkan, förstås. Så ingen tror att det är ett samarbete, trots att det är ett samarbete. Då kan ju Anna-Britta Åkerlind fortsätt leka oppositionsråd på ett heltidsarvode om knappt 60 000 kr. En lek som har klara släktdrag med “tysta leken”. Enkelt och seriöst uttryckt och upprepat: Övik har bara två oppositionspartierna idag och det är V och SD.
Följande stycke återfinns i debattartikeln:
“Det diskuteras mycket, på alla politiska nivåer, vem som ska ha makt, vem som vill ha makt, vem som ska hållas från makten. Det är ibland alltför lätt att glömma bort vem makten är till för. Den ensamstående modern som gör allt för att få pengarna att räcka till. Landsbygdsborna som ser samhällsservicen och näringarna dra sig tillbaka. Arbetarklasskillen som skulle vinna allt på mer ordning i klassrummet.”
Låt oss bli sorgset allvarliga en stund. Ovan stycke är avslöjande. Den fetmarkerade meningen säger så mycket om S och vad deras maktmänniskors barn uppfostras till:
“Det är ibland alltför lätt att glömma bort vem makten är till för.”
Detta. Just detta. Ta meningen i munnen och smaka på den. En smak är dominant. Folket innehar inte makten, den ligger hos någon annan.
Det är alltså inte folkviljan som makten ska representera. Istället är makten något fristående. En organism som har ett minne och kan “glömma” vad den är till för. Känns det månne igen, läsare?
Det är helt enkelt så här: SSU:arna utgår från att makten är socialdemokratin. Men de har inte rak rygg nog att skriva att socialdemokratin alltför enkelt glömmer bort vilka man skall tjäna.
På slutet bjuder man också på en riktig absurditet:
“Vi är inga systemförsvarare”
Er ungdom ursäktar ert oförstånd. Åtminstone några år till.
Vi avslutar med lite litteratur. Två citat och på engelska dessutom.
“In our country the lie has become not just a moral category but a pillar of the State.”
“Socialism of any type leads to a total destruction of the human spirit and to a leveling of mankind into death.”
Aleksandr Solshenitzyn
Fler inlägg
Det ska löna sig att vara politiker – exemplet Sonidsson
Liquid Wind får ytterligare finansiering
Anna-Belle Strömberg och tunneln