Bild: Sekab:s pressrum

Plötsligt dyker det upp en artikel i Allehanda med rubriken ”Sekab Biofuels & Chemicals AB redovisar kraftig resultatförbättring”. Det var märkligt. Det vore väl en stor nyhet om Sekab plötsligt hade blivit ett framgångsrikt företag? Att ingen uppståndelse har följt på artikeln, trots Allehandas rubrik, visar sig ha en enkel förklaring: det är en maskin – ”redaktionens textrobot” – som skrivit artikeln och ingen redaktionsmedarbetare av kött och blod verkar ha haft vett att stoppa den från att automatiskt publiceras.

Så hur förhåller det sig med den ”kraftiga resultatförbättringen”? Tittar man endast på resultatet efter finansnetto så är påståendet korrekt. År 2023 var finansnettot -9,2 miljoner kr. Nu har det vänt till +28.7 miljoner kr. Naturligtvis finns det ett ”men”:

Sekabs nettoomsättning sjönk från 786 miljoner kr till 693 miljoner kr. Med andra ord: utfaktureringen – försäljningen – minskade med nästan hundra miljoner kr.

Så hur kan då resultatet förbättras? Det är fyra poster i resultaträkningen som är väsentligt annorlunda än föregående år. Två på intäktssidan och två på kostnadssidan.

Intäktsposten ”förändring av lager av varor under tillverkning, färdiga varor och pågående arbete för annans räkning” steg från -40 miljoner kr till +26 miljoner kr. Det betyder (med stor sannolikhet) att Sekab arbetat upp lagret motsvarande värdet 26 miljoner kr. Osåld produktion alltså, vilket harmonierar med den minskade nettoomsättningen. Noterna till balansräkningen visar också mycket riktigt att Sekab:s lager av både insatsvaror och färdiga produkter har ökat rejält mot föregående år.  

”Övriga rörelseintäkter” ökade från 8,8 miljoner kr till 16,1 miljoner kr. Det låter väl bra? Ja, tills man läser noterna och inser att det är bidrag, stöd och uppdragsforskning finansierad med offentliga medel.

Kostnadsposten ”råvaror och förnödenheter” minskade med 96 miljoner kr. En del av minskningen är förmodligen hänförlig till minskad produktion, men hela kan inte förklaras av det. Här kanske man ändå finner en positiv vinkel i Sekabs årsredovisning. Det är också denna post som gör att Sekab inte gör en neslig förlust.

”Räntekostnader” steg från 15 miljoner kr till 24 miljoner kr. Dessa består nästan uteslutande av ränta på lån från Sekabs ägare, koncernmodern Norrlands Etanolkraft AB – ”NEKAB”. Mer om det nedan.

En titt på Sekabs hemsida visar att bolaget inte lagt upp årsredovisningen för 2024 där, trots att vd Emil Källström signerade årsredovisningen den 6 maj. Åren 2023 och 2022 finns tillgängliga, men under dessa står ”Finansiell information om Sekab, återfinns på Alla bolag.se”. Det är också hos allabolag.se som vi laddar ned 2024 års årsredovisning.

Det är en inscannad version av den tryckta redovisningen. Den är i princip oläsbar. Så dålig är kvaliteten. Säkra kan vi inte vara, men vi tror att det är denna kopia som Sekab skickat till Bolagsverket.  

Sekab kallar inte heller årsredovisningen för just det, årsredovisning, utan använder namnet ”hållbarhets- och årsredovisning”. Följaktligen är årsredovisningen fullsmetad med snömos av grönt omställningsslag. Några exempel: ”Lokal kraft till global förändring”, ”Globala mål som en del av vår verksamhet” och ”Klimatnegativa kemikalier för framtidens klimatpositiva industri”.

Det finns ett engelskt uttryck som skulle kunna vara tillämpligt här: ”go woke, go broke”.

NEKAB ägs av Örnsköldsvik, Skellefteå och Umeå kommuner via sina respektive energibolag och bolaget är majoritetsägare till Sekabkoncernen med 70% av aktierna. Så vitt vi vet är det fortfarande Per Carstedt som äger övriga aktier i Sekab. Ägandet av NEKAB fördelas mellan de tre kommunerna enligt: Örnsköldsvik knappt 49%, Skellefteå knappt 49% och Umeå drygt 2%.

Det betyder att Örnsköldsvik äger drygt 34% av Sekab. Notera dock att Sekab är att betrakta som ett offentligägt bolag, då majoriteten ägs och kontrolleras av kommuner.

När Glenn Nordlund var kommunstyrelsens ordförande i Örnsköldsvik beslutade de tre kommunerna som kontrollerar Sekab att bolaget skulle försäljas. Man ”paketerade” då bolaget för just detta, genom att förlägga bolagets omfattande belåning hos kreditinstitut i NEKAB. Därefter lånade koncernmodern NEKAB ut pengarna till Sekab.

Dessa lån överstiger Sekabs omsättning. Årsredovisningen för NEKAB för 2024 är visserligen inte tillgänglig ännu, men bolaget har inte direkt ansträngt sig historiskt för att amortera av lånen och ingenting tyder på att de skulle börjat det senaste verksamhetsåret. År 2023 summerades NEKAB:s lån till 884 miljoner kr, vilket var 19 miljoner kr lägre än föregående år. Det är en amorteringstakt som motsvarar att lånen kommer att vara avbetalda om ungefär 46 år.

Det finns en särskild slags typ av sossegubbar (och efter Emil Källströms tillträdande som Sekab:s vd säkerligen också C-gubbar) som har en tendens att – när Sekab kommer på tal – utbrista: ”Ja men Sekab går ju runt och de betalar räntekostnaden. Det ger arbetstillfällen och skatteintäkter till kommunen.”

Det är ett resonemang som saknar ekonomiskt förstånd och mer precist visar på brist av förståelse för begreppet ”alternativkostnad”. Det senare är enkelt uttryckt detta: ”Nu hade jag x kr i handen och jag valde att med dem göra detta – vad kunde jag ha gjort istället?”. Dessutom så ska Sekab:s eventuella framgång betraktat ur ett kommunalt perspektiv, bedömas först efter det att de där lånen är återbetalda. Med andra ord: påståenden om Sekab:s relativa framgång görs under antagandet att bolaget kommer fortsätta sälja ungefär som nu eller bättre och inte ytterligare falla.

Örnsköldsviks kommun, genom Elvy Söderströms försorg, plöjde in pengar i etanolskojeriet som om det inte fanns någon morgondag. Man kunde förfarit annorlunda med de pengarna. Etanol hade blivit tillverkat ändå i privat sektor – om efterfrågan och kommersiell grund fanns. Det finns fog för att påstå att det är si och så med det sistnämnda. Sekab:s omsättning är fallande och över tid uppvisar den ingen trend att glädjas över.

Och ingen har heller önskat köpa Sekab, trots att det beslutades politiskt att bolaget skulle säljas. Eller skiter man helt enkelt i de beslut man fattat?