Den svenska regeringens beslut att stödja Ukrainas äldreomsorg, formaliserat genom ett uppdrag till Socialstyrelsen den 25 maj 2025, framstår som ett djupt problematiskt prioriteringsval i ljuset av den akuta krisen inom den svenska äldreomsorgen. Enligt regeringens direktiv ska Socialstyrelsen genomföra en förstudie för att kartlägga Ukrainas behov inom äldreomsorgen och bedöma Sveriges kapacitet att bidra, med en redovisning senast den 28 november 2025.
Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje lyfter fram detta som ett uttryck för solidaritet med en sårbar grupp i krigets skugga, kopplat till Sveriges engagemang för Ukrainas EU-integration. Men denna internationella gest står i skarp kontrast till den påtagliga resursbristen och underbemanningen som präglar den svenska äldreomsorgen, vilket väcker frågor om regeringens ansvar gentemot sina egna medborgare.
Den svenska äldreomsorgen befinner sig i ett kritiskt läge. Enligt Socialstyrelsens rapport från 2024 saknar över 20 000 äldre tillräcklig hemtjänst, och personalomsättningen är alarmerande hög – var tredje anställd lämnar yrket inom två år på grund av arbetsbelastning. Kommunal rapporterar att 70 procent av personalen upplever underbemanning, vilket resulterar i försämrad omsorgskvalitet och ökad stress bland de anställda.
Samtidigt har Sverige sedan 2022 avsatt över 80 miljarder kronor i stöd till Ukraina, inklusive humanitärt och militärt bistånd. Att nu överväga ytterligare resurser för att stödja ukrainsk äldreomsorg framstår som en prioritering som negligerar de egna äldres behov av trygghet och värdighet. Detta är särskilt anmärkningsvärt i en tid då regeringen lovar reformer men inte verkar prioritera den inhemska välfärden.
Kritiken riktas mot vad som uppfattas som en naiv internationalism, där regeringen offrar nationella intressen på altaret för geopolitiska ambitioner. Ukrainas lidande är obestridligt, men att rikta fokus och resurser till ett annat lands äldreomsorg medan den svenska sektorn kämpar för överlevnad riskerar att fördjupa klyftan mellan politiska löften och verklig handling.
Regeringen framhåller att stödet är en del av ett långsiktigt EU-samarbete, men utan en konkret finansieringsplan för den svenska äldreomsorgen framstår initiativet som ett hånfullt tomma tunnor-löfte. Istället för att exportera lösningar till ett krigsdrabbat land borde regeringen fokusera på att lösa den akuta krisen inom Sveriges gränser – en prioritering som kräver omedelbara resurser och en omprövning av nuvarande politiska strategier.
infödda svenskar som arbetat hela livet o hjälpt till o byggt upp det här landet dom kommer i bästa fall på andra el tredje plats utom när det är val förstås då ska man satsa på äldreomsorgen nä det är viktigare o hjälpa alla andra länder o deras folk o även utländska medborgare som tagit sig hit det kommer på första plats .Äldreomsorgen verkar vara en katastrof av den info jag fått o det är väl därför dom nu ska göra en utredning hur pålitlig den blir återstår att se .Det finns inga pengar till äldreomsorgen besparingar hit o dit osv .Hur mkt pengar skickade dom till coronafonden .hur mkt skickas till allt annat spelar ingen roll om dom har terror kopplingar hur mkt har man slösat bort på northvolt .fundera på det gott folk vad som prioriteras i det här landet