SSU har nu ännu en insändare/debattartikel i Allehanda. Det är den 5:e sedan den 12:e oktober. Insändaren är kort och handlar, föga förvånande, om att Stefan “den store ledaren” Löfven är bäst skickad att vara statsminister.
Ett antal påståenden görs i insändaren. Allehanda har släppt igenom dessa – uppenbart – utan krav på någon typ av källor eller argumntation. Därför tänkte vi bemöta dem här.
SSU skriver:
“Statsfinanserna är fixade”
Jasså? Låt oss bjuda på ett utdrag från en artikel där bl.a. Johan Hassler citeras, professor i Internationell ekonomi vid Stockholms Universitet:
““Jag tittade på tillväxttakten per capita 2017 och Sverige hade näst lägst tillväxt när det gäller BNP per capita i hela EU”, säger John Hassler. Han berättar också att i historiskt perspektiv befinner vi oss i en av de sämsta perioderna någonsin, sämre än under de dåliga åren på 1970- och 80-talet.”
Vi har haft högkonjuktur i flera år. Det kanske enklaste sättet att sammanfatta de offentliga finanserna under denna tid, är att de varit historiskt svaga i just en högkonjuktur. BNP per capita är näst lägst i Europa. Vi har en skriande resursbrist på en rad områden, orsakad av en invandringspolitik som fyller landet i en takt som motsvarar u-länders befolkningstillväxt. Den tillkommande befolkningen saknar ekonomiska resurser och kan inte finansiera eller själva skapa de resurser de efterfrågar. Inte minst gäller detta arbetskraftsförsörjning inom sjuk- och tandvård, samt bostadsmarknad.
Och duger inte professor Hassler, så kan det påpekas att i samma artikel uttrycker sig SKL:s chefsekonom Annika Wallenskog om den svenska ekonomin i skeptiska ordalag. (SKL = Sveriges kommuner och landsting).
Här vill vi noga poängtera en sak för dig läsare, som intresserar dig för utvecklingen i ditt land: När man använder uttrycket “statens finanser”, så är det inte sällan en tramsig lek med ord. Att finanser är “fixade”, betyder att staten betalar sina räkningar och håller sig flytande. Men det säger ingenting om vilka tjänster staten levererar eller om hushållen beskattas till döds.
Du kan lämpligen jämföra med ett privat hushåll. En familj kan bo i ett ruckel, med kackerlackor, läckande tak och ruttna inventarier. Men den lilla inkomst hushållet har, räcker till att betala hemförsäkring, sophämtnings- och VA-avgift, el och lite till. När det fasta är betalt, så har man precis jämt skägg att klara inköpen av havregryn och snabbnudlar. Ungarna är hålögda och håglösa. Föräldrarna ser ingen framtid. Men finanserna går ihop och man överlever.
Vår alternativa framställning blir därför: Stefan Löfven och Magdalena Andersson har inte fixat ett jäkla dugg. De har påfört det offentliga ännu mer utgifter och inte minst släppt in ytterligare flera hundra tusen människor i landet, som skall konkurrera om samma allt mögligare välfärdskaka.
Vi vill också noga påpeka detta: när professor Hassler påpekar att tillväxten är sämre än under de dåliga åren på 70- och 80-talen, så ska man komma ihåg att under dessa historiskt dåliga år så drabbades Norrland av en veritabel exodus, som vi ännu inte återhämtat oss ifrån. Riskerar vi samma katastrofala “utflyttningsekonomi” när nu högkonjukturen vänder och mången Norrlandskommuns offentliga ekonomi helt skjuts i sank?
Nästa påstående:
“Exporten går bra”
Först några allmänna rader om export. Dess uppgift är att täcka importen. Inget annat. Vi producerar varor och tjänster som andra länder efterfrågar. Samtidigt importerar vi sådant vi inte kan producera själva. Fulsågat skräpvirke lämnar Domsjösågen och går på fartyg till Saudiarabien. Sågverksarbetaren köper smartphone tillverkad i Sydkorea. Samsungarbetaren i Sydkorea tankar bensin framställd av rysk olja. O.s.v.
Skillnaden mellan vår export och import kallas handelsbalans. Det är alltså önskvärt att handelsbalansen är noll eller positiv. Men det går inte att påstå att ett stort handelsöverskott alltid är bra eller ens önskvärt. Ty det är en matematisk nödvändighet att finns det länder med handelsöverskott, så måste det finnas länder (eller minst ett land) med handelsunderskott.
Hur ser då svensk export ut? Se diagram nedan:
Men ser inte det jättebra ut? Idel uppåt, förutom det skarpa “hacket” nedåt, vilket inträffade i efterdyningarna av finanskrisen 2008. Nja, för vad kurvan visar är exporten mätt i kronor. Kom ihåg nu att exporten skall finansiera importen. Värdet av vår export i kronor säger därför ingenting, såvida vi inte kompletterar med kronans värde i utlandet.
Så här har kronan utvecklats mot dollarn:
Med start 2014 så sjunker kronan som en sten mot dollarn. Från 6,35 kr till dagens ca 9 kr per dollar. Svensk export hade 2014 ett värde på 2040,5 miljarder kronor. I dollar blir det – på kursen 7 kr, vilket verkat vara ungefär snittkurs det året – 291,5 miljarder dollar.
År 2017 var exporten 2504,5 miljarder kr och dollarkursen runt 8,45 kr i snitt. Det ger exporten ett dollarvärde det året på 296,4 miljarder dollar.
Gör vi samma beräkning på exportens värde i euro, så får vi år 2014 ett värde på ungefär 226,7 miljarder euro och 2017 ungefär 260,9 miljarder euro. Detta är räknat på en eurokurs för 2017 på 9,6 kr. Nedan ett diagram som visar hur kronan utvecklats mot euron. Som synes har vi under 2018 halkat upp permanent över 10 kr, med toppar på 10,75 kr.
I dollarvärde har exporten alltså ökat helt obetydligt med 1,7%. Mätt i euro är ökningen större, 15%, men det är inte någon ökning man firar triumfer med. Ett bolag som ökar omsättningen med 15% på 3 år, beskriver man inte som en framgångssaga. Speciellt inte under en högkonjuktur.
Det är också så att sysselsättningen i industrin sjunker. Se bild nedan. Förmodligen en konsekvens av att industrins omsättning i dollar ökar endast obetydligt, samtidigt som effektiviseringsarbete sänker arbetskraftsbehovet.
Vi kan även ge detta med export en sant lokal koppling. För Örnsköldsvik är en av de Sveriges kommuner som har högst export per capita. Det beror förstås på exporten av virke, massaprodukter och andra förädlingsvaror från skogen, samt mekanisk industri som Hägglunds. Trots detta ligger Övik sämre än riksgenomsnittet på i princip alla ekonomiska parametrar som går att mäta. Skatten är högre, skattekraften lägre, arbetslösheten högre, lägre andel företagare, lägre andel högutbildade, högre medelålder, o.s.v. Den intresserade kan titta här. Socialism fungerar helt enkelt inte.
Nästa påstående från artikeln:
“Ungdomsarbetslösheten har sjunkit rejält”
Det här är riktigt roligt. Statistiskt politikerbedrägeri av värsta slag. I arbetslöshetsstatistiken definieras ungdom som åldern 15-24 år. I praktiken går nästan alla på gymnasiet, varför de registrerat arbetslösa ungdomarna till förkrossande majoritet är hänförlig till ålderskategorin 19-24 år. Att arbetslösheten i den gruppen minskat är helt enkelt en demografisk konsekvens av babyboomen från tidigt 90-tal. Antalet arbetstillfällen för ålderskategorin har varit ungefär detsamma, men antalet ungdomar minskar nu. Regeringen slår sig för bröstet över ett positivt utfall som är skapat genom samlag kontra preventivmedelsanvändning, snarare än av deras egen politik. Läs en bra redogörelse över sambanden här.
Slutligen så påstår SSU:
“Integrationen blir bättre och bättre”
Vår kommentar:
Fler inlägg
Allehandas klimatskrämsel är direkt ovärdig
”Händer det här i Övik?” – total förvirring när massmedia inte gör sitt jobb
Expressen skriver om Näslundsprojektets tvist med Peab