För några dagar sedan visades ett inslag om portugisiska tandläkare som flyttar till Sverige – här råder tandläkarbrist och yrket ger bra betalt. Men de måste lära sig språket och bevisa sina färdigheter i yrket.
Det gäller inte på MittMedia och inte heller på Aftonbladet, kommer det här inlägget att visa. Du läsare kommer också få se hur ett enkelt tips i en viss sak, kan leda till något helt annat.
Så låt oss börja med tipset.
I förra fredagens Allehanda, den på papper som går ut till hela kommunen, så fanns en helsidesartikel om företaget Micronät. Ni vet, det trådlösa alternativet till fiber. Ibland kallat radiofiber, vilket nog får anses vara lite bedrägligt. Men missförstå oss inte, Micronäts lösning tycker vi verkar vara en fin idé och ett gott alternativ när det av olika skäl inte är rimligt eller möjligt att gräva fram fiber. Detta inlägg handlar alltså inte om Micronät, egentligen. Vi önskar Micronät lycka till med sin affärsidé. Den förtjänar verkligen framgång.
Tipset var att den person som porträtteras i artikeln som “nöjd kund”, i själva verket är en nära anhörig till Micronäts marknadsansvarige. Denne marknadsansvarige citeras också i artikeln och visst visar det sig efter en kontroll hos folkbokföringen, att ett nära släktskap föreligger. Men inte bara det. Den marknadsansvarige visar sig också vara f.d. anställd på MittMedia. Som mediesäljare och “key account manager”. Anställd i drygt 6 år.
Ojdå.
Solklart fall av maskerad reklam. Frågan blir då: är det redaktionell reklam – d.v.s. det sker med redaktionschefens goda minne och faktureras – eller skaffar sig journalisten lite sidoinkomst?
När vi då tittar på vem som skrivit “reklamartikeln” för Micronät, så visar det sig vara Louay Shameh och någonstans drar vi oss till minnes en mycket komisk artikel från samme journalist: pizzabagarens investering i dubbelugn. Jo, en sådan artikel har faktiskt skrivits och återfinns här. Naturligtvis är den ren reklam för pizzerian. (Ni som följer oss på facebook kommer nog också ihåg denna artikel).
En svala gör ingen sommar. Kanske inte heller två svalor, när den ena svalan blott är en pizzeria i Järved. Men det väcker vår nyfikenhet. Så vi tittar närmare på journalisten Louay Shameh. Och blir förvånade.
Louay Shameh invandrade från Syrien sommaren 2015. Det betyder att han då fick uppehållstillstånd. Förmodligen har han befunnit sig på ett boende av något slag en tid före detta. Endast 1 år senare, juli 2016, får han jobb på TV4 som webbredaktör och sportjournalist. En anställning han måste ha fått i mördande konkurrens med andra. Kom ihåg: det råder överskott på journalister. Media har under lång tid dragit ned på personal.
Men han blir inte kvar många månader på drömjobbet. Istället får han en fantastisk tjänst på Aftonbladet – som redigerare. Där börjar han dec 2016. Redigerare på Aftonbladet i huvudstaden och detta bara 1,5 år efter att han fått uppehållstillstånd. Vad är detta för magi?
Sänglakanens magi. För när vi tittar på vem Louay Shameh bor ihop med, så klarnar bilden. I sept 2016 flyttar han in hos den 8 år äldre Sandra Bygdén i Stockholm, som vid denna tid är planeringsredaktör och producent för Aftonbladet Morgon. Två månader senare har han drömjobb på Aftonbladet.
Sandra Bygdén startade sin karriär som webbredaktör på Allehanda Media (föregångare till MittMedia) en gång i tiden. Jan 2018 flyttar hon hem (?) och tillträder en tjänst på MittMedia som nyhetschef för Västernorrland region Nord. Hon har personalansvar för MittMedias redaktioner i Övik, Härnösand och Sollefteå.
Och den 8 år yngre Louay Shameh följer med. Mirakulöst får han en tjänst som journalist på MittMedia i mars 2018.
Så vad blir slutsatsen? Louay Shameh är knappast skyldig till att Micronät får en helsidesartikel. Är det redaktionell reklam? Nja. Troligast är väl att Micronäts marknadsansvarige har bjudit på gofika på sin gamla arbetsplats och lenpratat vem det nu är som bestämmer. Sandra Bygdén kanske? Artikeln är dock reklam och att en nära släkting till företagets marknadsansvarige presenteras som nöjd kund, är inte att betrakta som journalistik. Det är rent bedrägligt.
Men säkert är att kryper man bara ned mellan rätt lakan, så får man jobb som redigerare och journalist – trots att man bara haft uppehållstillstånd i något år och garanterat inte har språkkunskaper nog att konkurrera med inhemsk arbetskraft på området. Säkert är också att nyhetschefen med personalansvar, anställer sin sambo.
Vi känner igen det här, eller hur? Jobb i Övik förmedlas via samlag, stamtavla och partibok.
Det, läsare, är något att sysselsätta sig med i tanken, under nästa portugisiskt utförda rotfyllning.
(De “riktiga” journalisterna på Allehanda tyckte förstås illa om oss tidigare. Efter det här inlägget kommer de förmodligen att hata oss. Gott så.)
BRA!!!!
Återigen tar denna eminenta blogg upp ett ämne som aldrig kommer att tillåtas i pk-media, nämligen diverse politikers och mediafolks promiskuösa leverne och med detta självcensureras viktiga ämnen från den offentliga debatten. Den kommunala ekonomin är illa skött inte minst tack vare de många kostsamma mer eller mindre galna projekt, som försatt Örnsköldsviks kommun i en alvarlig skuldsituation och som med detta minimerat handlingsutrymmet. De besparingar som hittills måst genomföras är bara en liten förvarning om vad som kommer att ske under senare delen av 2019 och framåt. Nödvändiga besparingar pga. ovan har en mycket obehaglig förmåga att alltid träffa barn och äldre dvs. de som inte kan försvara sig. Förutom en vikande skattebas kommer mycket stora kostnadsökningar ske med avseende på socialbidragskostnaderna, med början till sommaren när de sk. ensamkommande männen (barnen) vars uppehälle fram till den 1 juli bekostas av staten genom den sk. tillfälliga gymnasielagen men som sedan skall försörjas av kommunerna. Till detta skall läggas de stora socialbidragskostnaderna för invandrare som kommunen får ta ansvar för när den treåriga sk. “etableringsfasen” allteftersom upphör för de stora antalet utlänningar som kommit till Sverige under 2016-2017 och framåt. Att kunna förutse den kostnadsutveckling som nu sker pga. invandringen av utlänningar med liten eller obefintlig egen försörjningsförmåga, torde inte behöva några andra kunskaper än vanligt bondförnuft. När det gäller utbildning med åtföljande kunskapscertifiering av kommunpolitikerna så har det bara funnits ett område där en kunskapscertifiering har gjorts och det i form av flera HBTQ-certifieringar där kommunen för hundratusentals kronor har köpt certifieringar av RFSL (riksförbundet för sexuellt likaberättigande). Dvs. det är viktigare för en kommunpolitiker i Örnsköldsvik att känna till vilka rättigheter diverse perversa figurer har än att klara av och sköta kommunens ekonomi. Till detta skall läggas att lokalmedia företrädares personliga relationer till ovan nämnda problemgrupper tydligen innebär censurering av media rapporteringen eller framlyftandet av “åsiktsriktiga” intressegrupper typ SSU. Till denna bloggs läsare som vill se hur ovan beskrivna promiskuösa relationer mellan Örnsköldsviks politiker och journalister (över blockgränserna) ser ut finns lyckligtvis (än så länge) ett någorlunda fritt internet.