Kommunalisering av föreningslivet: Bygdsam revisited.

Vi har haft en lång paus i vår serie om Bygdsam. Det är nu dags att återvända till detta ämne.

Kanske känner du inte till Bygdsam?

Det är en kommunal skapelse i form av fyra ideella föreningar. En för vardera område: Grundsunda, Björna/Långviksmon/Trehörningsjö/Gideå (“BLTG”), Anundsjö och Nätra. I socialdemokratisk kulturrevolutionär anda har man döpt om BLTG och Nätra till “Gideälvdal” respektive “Nätradalen”. Vem har hört talas om dessa begrepp?

Namnbytet har naturligtvis skett för att de kommunala tjänstemännen tror att tillägget “älvdal” eller “dal” skänker någon slags turistsexappeal till dessa bygder. Det är obehagligt när kommunala tjänstemän är inne och pillar på själva bygdenamnen. Riktigt obehagligt.

Bakom konceptet står en tjänsteman med titeln “landsbygdsutvecklare”: Lena Lindström.

Tanken med Bygdsamföreningarna är att de ska ha medlemmar från offentlig sektor, näringsliv och civilsamhällets föreningsliv. Bygdsam ska vara “samverkansplattform” för dessa tre. Lämpligt nog då under kommunens och sossarnas vakande öga och insyn.

Kommunstyrelsen beslutade 2017-02-07 att finansiera Bygdsam med 250 000 kr per år till vardera föreningen under 3 års tid. Därefter skulle finansiering ske enligt en medfinansieringspincip enligt 50/50 modell: om näringsliv och ideella föreningar sköt till x kr, så ska kommunen medfinansiera med x kr.

Vi kommer återkomma till Bygdsam i minst ett blogginlägg, förmodligen flera. I det här går vi tillbaka till själva bildandet och frågar oss: är denna konstruktion rimlig? Är den ens laglig? Och kan vi dra några historiska paralleller? Vad är syftet med Bygdsam – egentligen?

Rakt på: vad har kommunen egentligen gjort här? Jo, det är kommunen som helt drivit frågan om att starta Bygdsamföreningarna. Det framgår tydligt i dels ett beslutsförslag från Tillväxtavdelningen – care of Lena Lindström – dels från kommunstyrelsens protokoll 2017-02-07:

Från kommunstyrelseprotokollet:

Vi slår fast att det är kommunen, genom Lena Lindström, som hittat på idén och baxat den genom förvaltningen och upp i kommunstyrelsen. Bygdsam är inte skapat på initiativ i närings- och föreningslivet. Det är initierat av kommunala tjänstemän och beslutat politiskt.

Politikerna som beslutade att kommunen skall finansiera Bygdsam och i övrigt gå vidare med “arbetsmodellen” var dessa:

När Bygdsamföreningarna – Bygdsam skall förresten föreställa en förkortning av Bygd i samverkan – väl startats, så tecknade kommunen avtal med dem. Ett s.k. samverkansavtal. Det avtalet innehåller rubrikerna “Organisation”, “Verksamhet”, “Ekonomi”, m.fl. Men under “Verksamhet” så står just ingenting om vilken verksamhet det är kommunen och Bygdsam (här “Bygdsam BLTG”, numera “Bygdsam Gideälvdal”) ska ombesörja:

En “samverkansplattform” är inte en väl definierad verksamhet.

Däremot är nästa stycke i verksamhetsbeskrivningen mycket tydlig på en punkt: Bygdsamföreningens ändamål är “att främja medlemmarnas intressen genom att erbjuda tjänster som  främjar företagande och föreningsverksamhet i bygden…[]…vara kontaktorgan till kommunen i frågor som utvecklar bygden”.

Vad har egentligen hänt här? Jo, kommunen har hittat på ett koncept där man påstår att föreningslivet har efterfrågat en ”plattform” likt Bygdsam. Sedan har kommunen skött hela bildandeprocessen. Något egentligt näringsliv är inte inblandat överhuvudtaget. Kommunen fyller sedan sitt ”landsbygdspolitikkonto” med spektakel under Bygdsams paraply. Och man är den enda egentliga finansiären.

För att överhuvudtaget ha chans att få återbäring på sina medlemmars inbetalda inkomstskatt, så tvingas ideella föreningar – idrottsklubbar, hembygdsföreningar, m.fl. – att bli medlemmar i Bygdsam. Samtidigt hamnar de under kommunens kontroll och översyn.

Det finns historiska paralleller att dra här. En stark centralmakt som ska ”utveckla samhället”. Näringsliv och föreningsliv skall deltaga och arbeta mot samma mål. Det är en hårfin skillnad mellan socialdemokratin och fascismen som den en gång gestaltade sig. Att borgerligheten stödjer denna kommunalisering av föreningslivet är fullständigt oförståeligt. Vakna!

Hur det gick med finansieringen återkommer vi om i nästa inlägg om Bygdsam.

Ett citat från JRR Tolkien kanske kan vara på sin plats:

”En ring att sämja dem,
en ring att främja dem,
en ring att djupt i mörkrets
vida riken tämja dem.”

Spara PDFSkriv ut