Gillar du Katarina Östholms texter? Då är du inte ensam. Hon beskriver vackert hur en gång en levande landsbygd dör. Det är alltid en fröjd att läsa texter författade av människor med en speciell förmåga att sätta ord på känslor och intryck.
Men bakom fasaden av landsbygdens förkämpe, finns något annat. En politisk vinkel som inte är så trevlig. Den politiska uppfattning som gör att vi förmodligen aldrig kommer att få läsa en krönika av Östholm där hon på allvar ger sig på kommunpolitikerna. Det är därför allt ont i världen kommer från Stockholm och aldrig från kommunhuset i Kramfors eller daghemmet Kronan i Övik.
Nej! Nu hittar ni på. Rör inte vår Katarina.
Gör vi det? Låt oss redogöra för något mycket märkligt som utspelats på Allehandas opinionssidor de senaste dagarna.
I Dalarna finns en politiskt aktiv kille vid namn KG Nilsson. Han arbetar som slaktare och fick besök av landsbygdsminister Jennie Nilsson på sin arbetsplats. Som ett resultat skrev han ett brev till Jennie Nilsson. Därefter spelade han in en film där han läser upp brevet. Ämnet är bl.a. att reallönerna är för låga och bensinpriset för högt.
Filmen blev viral på sociala medier och har nu över 1,4 miljoner visningar:
Denne helt uppenbart allt annat än utsvultne arbetare, har lyckats väcka breda folklagers sympati. Är det kanske dalmålet, övervikten och kepsen? Vem vet? Budskapet är knappast nytt. Bensinen har varit svindyr i en evighet och när fick någonsin ett vårdbiträde en anständig lön?
Någonting gjorde slaktare Nilsson rätt i sin sociala medieproduktion.
Här såg och hörde nu Katarina Östholm något hon gillade. Men att en fetlagd dalmas, tillika slaktare, spelar in en video av sig själv eller skriver ett brev till en minister, är ju ingen nyhet. Så hur tusan får man in det i Allehanda eller Tidningen Ångermanland då?
Jo, man lägger in det på opinionssidorna. Sålunda lade Östholm in brevet som insändare där, men samtidigt var insändaren/artikeln underskriven av henne också. Man inser av sammanhanget att det helt enkelt inte är slaktare Nilsson som skickat in brevet som insändare. Texten är ju också just ett brev, författat till en minister. Inte skrivet som en insändare eller debattext för tidningen.
Ja, ja. Vad är det nu med allt detta då? Jo, slaktare Nilsson är som sagt politiskt aktiv. Gott så. Men för vilket parti?
Sveriges Kommunistiska Parti. Förkortat SKP.
Det är ett parti som bröt sig ur VPK, då man ansåg att VPK inte var tillräckligt kommunistiska. När ryssarna började frigöra sig i perestrojkan och glasnost, så beklagade slaktare Nilssons parti utvecklingen. Och man hyllar ännu idag en annan slaktare: Vladimir Iljitj Uljanov.
Mer känd som ”Lenin”.
Stämningsbild från partiets hemsida:
Ett litet citat från SKP:s partiprogram:
”Kommunisternas mål är att avskaffa kapitalismen och ersätta den med socialismen som öppnar vägen till vårt långsiktiga mål, det klasslösa kommunistiska samhället.”
Får slaktare Nilsson bestämma är det slut med privat äganderätt, alltså.
Så hur skrivs ”insändaren” under? Nu i skrivande stund ser det ut så här:
Men så såg det inte ut när Katarina Östholm först publicerade insändaren som inte är en insändare. Då såg det ut så här:
Bilden är tagen från google casch. Internet never forgets.
Varför använde Östholm förkortningen ”SKP” i fotnoten från början? Naturligtvis för att läsarna inte skulle förstå vem som levererat texten. Varför ändrades sedan fotnoten till att skriva partitillhörigheten i klartext? Den enda rimliga förklaringen är att läsare som förstått sammanhanget har klagat till Allehanda/MittMedia. Bra av er!
Läs gärna Katarina Östholms krönikor. Men gör det med försiktighet. Hon är långt mycket skickligare på att manipulera läsarna än den här bloggen. Och skrapar man på ytan så är hennes recept på politisk medicin för landsbygden detta: mer socialism.
Just den medicin vi redan fått en överdos av.
Det är dags nu för dig som ligger bakom den här siten att kliva fram och vara en modig man eller kvinna. Vi har börjat tröttna på dig så nu får du välja. 1. Kliv fram med namn och nummer och stå för din blogg. 2. Fortsätt fega och anklaga alla för fusk etc och sånt och vi kommet att spräcka ditt alibi snart och då är du riktigt körd trots dina insatser för att Örnsköldsvik ska bli av med sitt sossestyre. Vem försörjer dig?
Gillar du också Sovjetunionen? Det styret hade minsann metoder för de misshagliga, inte sant?
Rätt intressant, hyfsat kvinnligt tankemönster: Att vilja veta vem han/hon är, den personen avviker från andra, vågar och kan ifrågasätta och ifrågasätter kontra att de facto ta in den information som finns( som exempel på Granskning Örnsköldsvik).
Eller på ren svenska, j*vlar om du avviker från massan och tror att du är och kan nånting, att du är så pass begåvad och kan tänka kritiskt.
Men, på ett sätt kan man förstå dem då det till slut kan hota deras inkomst, kan påverka deras “karriärer” vilka ofta burits fram av svår nepotism och ett r*vslickande av magnitud.
Det är inte småpengar de tjänar, det har vi ju sett…
Vidrigt, alltihop.