Lite jobbig text för en del detta. Mycket siffror och begrepp. Men det måste skrivas.
I en insändare – inte debattartikel – skriver Västernorrlands fyra socialdemokratiska riksdagsledamöter, varav en är Kristina Nilsson från Övik, ett slags självförhärligande pressmeddelande. Den lätt absurda rubriken är:
”Allt pekar på att det starka samhället är under återuppbyggnad”
Starkt? Återuppbyggnad? Men så bra, då måste vi alltså vara överens om att det svenska samhället fram tills helt nyligen var svagt och raserat.
Det vi är oense om är huruvida detta skulle vara ett övergående tillstånd eller ej. Vilket leder oss in på ett påstående som de särbegåvade riksdagsledamöterna presenterar.
”Sedan Stefan Löfven tillträdde 2014 har arbetslösheten minskat dramatiskt. 350 000 fler människor har idag ett jobb att gå till – varav över 100 000 av dessa i välfärden. Sysselsättningsnivån bland inrikes födda är rekordhög.”
Vi vill sätta detta påstående i Öviksperspektiv.
(Notera att man uttrycker sig i termer av att Stefan Löfven tillträtt. Inte att landet fått en sosseledd S+Mp-regering. Det här kiss ass-beteendet är obehagligt. Socialism och personkult. Historien förskräcker.)
350 000 fler människor har alltså jobb i riket idag. En relevant fråga blir då: hur har antalet människor i arbetsför ålder ändrats under samma tid? Jo, tittar man på åldersgruppen 20-64 år, så har riket 190 030 fler invånare i den gruppen idag. Justerar vi för den ökningen så sjunker de där 350 000 till 160 000.
Och vad kan den gruppen om 160 000 tänkas bestå av? Vid årsskiftet fanns 18 000 människor insatta på s.k. ”extratjänster” (läs: låtsasjobb). Lägg till det ett antal tusen s.k. moderna beredskapsjobb. Dra för diskussionens skull bort 25 000 från 160 000. Då återstår att det skulle nettoskapats 135 000 riktigs arbetstillfällen.
Enligt riksdagsledamöterna skulle också 100 000 av de nya jobben återfinnas i ”välfärden”. Men välfärdssektorn är skattefinansierad. De flesta förstår nog att när det endast skapats 135 000 arbetstillfällen utöver befolkningstillväxten och 100 000 av samtliga påstått skapade arbetstillfällen är skattefinansierade, så har man problem. Ty det är skatteinbetalningar från den privata sektorn som finansierar de där 100 000 välfärdsjobben, då några spektakulära höjningar av egenavgifter inte gjorts (d.v.s. barnomsorgstaxor, äldreboendeavgifter, m.m.).
Fundera på de där 100 000 välfärdsjobben. Övik har 56 000 invånare och riket drygt 10 miljoner. Vår andel av Sverige är 1:178,5-del. Om de där 100 000 nya jobben i välfärden fördelats jämt över landet, så skulle det idag finnas 560 fler anställda i välfärden i Öviks kommun, än i september 2014. Sant är att det anställts på kommunen – se längre ned – men på vilka områden då?
En enkel fråga till dig: ser du dessa 590 personer i hemtjänst, skolor, på dagis, på sjukhuset, o.s.v., i Övik? Inte vi heller. Och lika illa: för varje person som anställs i kommunal sektor med månadslönen X kr, så krävs ca 5 personer i privat sektor med samma månadslön X kr för att via skattsedeln finansiera arbetskraftskostnaden för kommunalarbetaren. Det enda som kan minska denna ekvation är att generella eller riktade statsbidrag ökar eller höjningar av egenavgifter. I den landstingsombesörjda sjukvården är denna ekvation ännu värre, då landstingsskatten är lägre än kommunalskatten.
Tittar vi istället på kommunens skatteintäkter, så har de ökat från 2385 Mkr år 2014, till 2748 Mkr år 2018. Det är en ökning om 363 Mkr eller 15%. Men det är väl bra? Nja. Det är 3,6% per år i snitt. Kom ihåg att en icke obetydlig del av det är lönehöjningar för arbetstagare. För det är ju så här: när du får lönehöjning, så får kommunen skatteintäktshöjning. När du får en femhundring i bruttolönehöjning, så får kommunen drygt en hundring av den (kommunalskatten är 22,44% i Övik).
Lek nu med tanken att Övik fått sin andel av de påstått tillkomna 350 000 jobben. Det är 2000 jobb. Tycker du att det verkar som att 2000 fler invånare i Öviks kommun går till ett arbete idag, jämfört med 2014? Knappast. Och vore det så, hur skulle det påverka skatteintäkterna? Lönehöjningarna har legat på ungefär 2,5% per år sedan 2018. De ensamma utgör ca 247 Mkr av kommunens ökade skatteintäkter. Återstår då 116 Mkr i ökade intäkter p.g.a. fler i arbete.
Den observante frågar sig nu: hur har arbetskraftskostnaden ökat i kommunen och landstinget? Det senare orkar vi inte klura ut. Men för kommunen är det bara att titta i årsredovisningarna. Och kom ihåg nu: om kommunen nettoanställer i sin egen organisation, så ökar det skatteintäkterna – det är bara det att kostnaderna ökar ännu mer (förstås).
Arbetskraftskostnaden (lön och arbetsgivaravgifter) i kommunen har ökat med 510 Mkr under perioden vi tittar på. Jämför det med hur skatteintäkterna har ökat med 363 Mkr. Och mycket riktigt visar det sig att kommunen ligger med ungefär 500 fler anställda 2018 jämfört med 2014. Vad dessa gör är inte enkelt att förstå. En viss ökning av bra, nödvändigt arbete har nog skett. Personalökning på dagis och fritids, vårdbiträden på nybygget, m.m. Men 500?
Värt att notera när man slänger sig med påståenden om att fler går till arbete: Den ackumulerade nettoinvandringen till Övik i gruppen människor i arbetsför ålder under perioden, är 1163 personer. Vi vet att arbetslösheten i denna grupp är besvärande hög. Det är inte heller något man behöver moralisera över. Kom ihåg att det rör sig om invandrare som kommit 2014-2018. Få människor blir språkligt och utbildningsmässigt produktiva på så kort tid, vilket knappast är något konstigt. Både kritiker och förespråkare av invandringspolitiken borde kunna vara överens om att det är orimligt att förvänta sig att invandrare ska kunna få arbete av egen kraft endast 4 år efter det att de erhållit uppehållstillstånd.
Ja, de stackars riksdagsledamöterna skrev det själva:
”Sysselsättningen bland inrikes födda är rekordhög” – varför är då inte samhället mer välmående än någonsin? Det är en stor tragik alltihop.
En av bloggens medarbetare brukar uttrycka sig om den socialdemokratiska politiken i termer av ”ni påstod saker om er förträffliga politik och det är dags att leverera nu”. Precis så är det. Övik skulle bli ett växande tjänstesamhälle, därför byggde man Arken. Invandringen skulle bli en ekonomisk vinst. Kommundirektörsfru Stina Haglund hade frikort att prata i nattmössan om kulturens betydelse för tillväxten och så sent som för ett år sedan ville sossarna bygga kulturhus för 300 Mkr. Fullständiga galenskaper alltihop. Nu påstår man att vi är på rätt väg, samtidigt som nämnderna har sparbeting och den ekonomiska snålblåsten kyler inte bara vår kommun in på bara benen, utan far över hela länet. Ja, t.o.m. över hela landet.
Så hur ska man skriva om riksdagsledamöternas formulering på ett mer rättvisande sätt? Kanske så här:
”Idag går 350 000 fler personer till arbetet än 2014. Men justerar vi för befolkningsökning och subventionerade låtsasjobb, så är antalet nettoskapade arbetstillfällen snarare 135 000. Det finns skäl att tro att merparten är arbeten i offentlig sektor eller hos privata underleverantörer i den skattefinansierade välfärdssektorn, och att detta är en konsekvens av förändrad demografi och hög invandring. Arbetslösheten hos inrikes födda är rekordlåg, men det avspeglas inte i det materiella välståndets utveckling.”
Herregud, vad ska ni sossar göra när dagens äldre väljare är borta och inte kan luras att tro på era sagor mer? Vilken panik ni måste ha!
135000 jobb efter en av de längsta högkonjunkturerna och vad händer när det vänder? Målet om EU:s lägsta arbetslöshet 2020 verkar avlägset.
För kännedom är det Tjeckien som har den lägsta arbetslösheten för närvarande på 2,2 % ( Sveriges var 6,3% i maj.)
Det återstår en del arbete för Löfvens anhang.
Verkar som om insändaren är ett försök till leva upp till mottot “anfall är bästa försvar”