Statistik från SCB på invandring och inflyttning till kommunen under 2019, finns nu tillgängligt. Det finns anledning att vara orolig.
Så här ser det ut:
Låt oss förklara begreppen här.
Flyttningsöverskott är antalet som flyttat till kommunen minus de som flyttat från kommunen. I flyttningsöverskott ingår även invandring. Alla som flyttar till kommunen, räknas alltså. Både de som flyttat från en annan kommun, likaväl de som flyttat från ett annat land. På samma sätt räknas de som flyttar till en annan kommun, likaväl de som flyttar till ett annat land.
Invandringsöverskott är antalet som invandrat till kommunen, minus de som utvandrat från kommunen.
Inrikes flyttningsöverskott är antalet som flyttat till kommunen från en annan kommun, minus de som flyttat från kommunen till en annan kommun.
Av ovan förstås att flyttningsöverskottet är lika med summan av invandringsöverskottet och inrikes flyttningsöverskott.
Som synes är flyttningsöverskottet till kommunen nästan neutralt. Men det beror klart och tydligt på att ett högt invandringsöverskott uppväger ett högt negativt inrikes flyttningsöverskott.
Detta höga negativa inrikes flyttningsöverskott är mycket oroande. Ty när man bryter upp det och studerar hur det ser ut per årskull, så får man följande diagram:
Hur ska detta förstås? Jo, så här:
I barn- och ungdomsåren råder ett positivt flyttnetto. Förmodligen beroende på att tidigare utflyttade Öviksbor har en tendens att vända åter när de har fått barn. Alla gör förstås inte det. Men tillräckligt många för att det skall synas i statistiken.
Efter 18 kommer en negativ spik nedåt. Det är alla 19-åringar som lämnar kommunen för högskolestudier på annan ort.
Därefter är flyttnettot negativt upp till 30 års ålder. Och det är ett högt negativt flyttnetto i åldersspannet 19-29.
I åldersgruppen 30-65 så är flyttnettot nära nog neutralt.
Vad betyder detta sammantaget? Det betyder att en stor grupp flyttar för studier eller arbete när de blir vuxna och fortfarande är under 30 års ålder. Och de flyttar inte tillbaka i samma omfattning.
Om man hårdrar det, så exporterar Övik unga människor med utbildning och importerar via invandring människor med låg utbildningsgrad. Det sistnämnda påståendet går förstås inte att bevisa, utan baserar sig på vad som är känt om utbildningsnivån hos dagens invandring till landet i helhet. Att invandringen till Övik skulle avvika från snittet, är inte troligt.
Vi har gjort oss roliga över kommunens vision att Öviks kommun ska ha 65 000 invånare år 2030. Men nu är det inte roligt längre. Den visionen måste bort, ty den förhindrar en nödvändig offentlig diskussion om flyttmönstren ovan.
Humankapitalet är det viktigaste vi har. Om vi ständigt blöder en betydande andel av de mest studiebegåvade eller driftigaste unga vuxna, till andra kommuner, så föreligger ett mycket stort problem. Alla förstår nog att invandring inte kan lösa det problemet – alldeles oavsett vad man har för åsikter om invandringen i övrigt. Det finns nämligen inga skäl att tro att invandrarnas barn beter sig annorlunda i flyttstatistiken.
Tre barn har fostrats i vår familj. Alla tre, med gymnasial utbildning som grund och därefter med universitets och högskolestudier. Alla Tre barnen har vi exporterat söderut till Stockholm och andra storstadsregioner. Ett, med mina ögon sett och bedömt, en förlust för vår kommun.
Istället importerar vi analfabeter, lågutbildade och outbildade från Mellanöstern, Afghanistan och Nordafrikanska länder för att fylla upp underskottet, för att som (s)ossarna säger sig vilja, öka kommunens befolkning med 10.000 fram till 2025. Om vi ser Örnsköldsviks kommun som ett ekonomiskt företag, vari ligger logiken att exportera välutbildade och ersätta med analfabeter, yrkesokunniga och eller lågutbildade, vilka saknar det mest elementära kravet man bör kunna ställa och kräva, nämligen viljan att snabbt skaffa sig grundläggande kunskaper i svenska språket?