”Och när han såg folket, steg han upp på berget; och när han hade satt sig, gingo hans lärjungar fram till honom. Och han öppnade sin mun, lärde dem och sade:
…
Saliga ären I, när de försmäda och förfölja eder och, ljugande, säga allt ont mot eder för min skull.” [Bergspredikan]
I en diskussion på internet försöker en deltagare reducera sina meningsmotståndare till något diffust klandervärt, genom att fälla ordet populism. Tänk att ett ord kan säga så mycket.
Ja, säga så mycket om den som använder det. Ett ynka ord ska inte bara beskriva motpartens klandervärda åsikt, utan också tydligt skicka budskapet att den som yttrar eller skriver ordet förstår bättre och har en avvikande – mer intelligent – åsikt. Höjd över pöbeln.
Arbetarpartiet Socialdemokraterna bildades 1889 och kunde då sägas vara fackföreningsrörelsens politiska gren. Fackförbunden kontrollerade partiet. Idag är det förstås tvärtom. Partiet kontrollerar facken. Därav de låga lönerna för arbetarkvinnor i kommunal sektor.
Det tog en generation efter bildandet innan allmän och lika rösträtt infördes 1921. I riksdagsvalet samma år erhöll partiet 39,4% av rösterna. Missnöjet hos svenska arbetare var, på goda grunder, kompakt. Arbetsförhållanden och löner var för de flesta synonymt med fattigdom gränsande till träldom.
Enligt Svenska Akademins ordlista har ordet populism betydelsen ”rörelse som bygger på utbredd politisk missnöjesopinion”. De socialdemokratiska väljarna vände sig mot eliterna 1921 och deras missnöje var stort. Nog var socialdemokratin en rörelse som byggde på en missnöjesopinion.
Idag är den socialdemokratiska makten konsoliderad sedan längre tid än någon levande människa kan minnas. Och denna elitmakts kapos far runt i kommentarsfälten och skyller avvikare för att vara populister.
För knappt 2000 år sedan idag, dog en man som alldeles oavsett eventuell gudomlighet på fädernet, förstod att sådan är människans natur.
Livet och skrifterna (Nils Ferlin, Barfotabarn)
En helig man han läste om korparna som så:
väl så eller skörda de intet
— Vår herre han föder dem ändå!
En helig man han gick sig i ödemarken ut
att rätta sig helt efter detta.
Och sagan den förtäljer — när fjorton dar var slut,
att korparna åto sig mätta.
Fler inlägg
Ofri folkbildning – någon annan betalar
Pride och profeten
En tur till stan