Linbanematematik och SVT-journalistik - Granskning Örnsköldsvik

I måndags hade SVT Västernorrland ett inslag om den nya linbanan på Skuleberget:

Visst kan det tyckas konstigt att linbanan är stängd vintertid, men är inte det en fråga om besöksunderlag? Höga Kusten är en sommardestination. Den s.k. friluftsentreprenören Jerry Engström – som blivit rikligt belönad av skattebetalarna genom åren och så även i linbanefallet – intervjuas och framför försiktigt tankar om att kanske det ändå skulle kunna gå att ha öppet på vintern. Ja, delar av tiden.

Han själv skulle direkt gynnas av ett sådant förfarande, så inställningen är varken konstig eller klandervärd. Däremot kan man fråga sig varför den trötte journalisten intervjuar en intressepart utan att ställa en enda kritisk fråga.

(Journalisten ifråga har varit på SVT i 26 år. Han är son till en pensionerad journalist med tidigare karriär i Övik, bl.a. på Allehanda.)

Nåja.

Det vi vill belysa i detta inlägg är det som kan läsas i ingressen i SVT:s text ovan.

Succé. 40 miljoner kr. 25 000 besökare första säsongen.

Då kör vi:

Av de där 40 Mkr kommer 2 Mkr från civilsamhället i form av (legendariska) Docksta bordtennisklubb. Resten kommer från Kramfors kommun, Region Västernorrland och Tillväxtverket.

De tre senare kan sammanfattas med ett ord: skattebetalarna.

Av skattebetalarnas 38 Mkr så har Kramfors kommun bidragit med dryga 10 Mkr. Ändå ligger ägandet av anläggningen hos Kramfors kommun endast.

En biljett kostar för en vuxen 140 kr. Vi får väl antaga att det ska täcka driften av linbanan och kanske ägarens kapitalkostnad (d.vs. Kramfors räntekostnad på dryga 10 Mkr).

Om nu ”succén” fortsätter i 10 år – hur mycket har då skattebetalarna utanför Kramfors kommun finansierat varje resa med? Med andra ord; vad ska läggas till biljettpriset för att visa den verkliga kostnaden för linbanan och dess drift?

Jo, det blir 28 Mkr utslaget på 25 000 biljetter varje år i 10 år: 112 kr. Gör man samma uträkning med en avskrivningstid på 20 år, så är det ”bara” 56 kr skattesubvention per resa.

Det här går att jämföra med färjan till Ulvön. 2018 gällde detta:

Öviks hamn&logistik är det kommunala bolag som driftar färjelinjen. Kostnaden för färjeverksamheten var 17 Mkr. Brukarna – det vill säga de biljettlösande resenärerna – bidrog med intäkter om 4 Mkr. Resterande kostnad stod Trafikverket (10,4 Mkr) och kommunen (2,6 Mkr) för.

Med de biljettpriser och det reseunderlag (antalet resenärer) som gällde 2017-2018, så blev resultatet att en resenär betalade 150 kr för en ToR-biljett Köpmanholmen-Ulvön, sen sköt skattebetalarna till drygt 500 kr per sådan biljett.

En fantastisk ”succé”. Åtminstone för den som är socialist. Sådana brukar glädjas storligen över offentligt finansierade lekar och spel.

Saken är nu den att public service ska inte rapa ur sig socialistiska sanningar. De ska leverera seriös journalistik. Och efter 26 år borde den där journalistsonen ha lärt sig de fyra räknesätten och åtminstone hjälpligt kunna läsa en årsredovisning. Ja, rent av räkna lite procent.

Gör det nästa gång. Åtminstone innan ordet ”succé” används.