Kommunen och skulden - Granskning Örnsköldsvik

Vilken dag som helst så släpper kommunen årsredovisningen för 2016. Därför kan det vara bra med en titt på 2015.

Enligt Örnsköldsviks kommuns årsredovisning för 2015, så gick kommunen +37 miljoner kr mot budget. Koncernbolaget Rodret, vari samlas kommunens affärsdrivande bolag, lämnade en vinst på 103 miljoner kr.

Glenn Nordlund, kommunens starke man – d.v.s. sossepampen – skriver i årsredovisningen:

“Kommunens resultat för 2015 uppgår till + 37 Mkr och låneskulden fortsätter att minska. Det positiva resultatet innebär att lagens balanskrav för ekonomin infrias och att kommunens resultatmål uppnås. Vi har amorterat ytterligare 89 Mkr under året, vilket gör att kommunkoncernens totala låneskuld minskar för fjärde året i rad. Detta tillsammans med att alla kommunens bolag visar resultat som är bättre än budget skapar trygghet för framtiden”

Lägg dessa ord på minnet. Särskilt de av oss fetade orden i slutet. Glenn Nordlund och S kommer få skäl att äta upp dessa ord.

Kommunen kan i någon mening betraktas som en ekonomisk förening, där alla invånare är medlemmar och bidrar ekonomiskt till föreningen efter förmåga. Föreningens syfte är att underlätta och förbättra livet för dess medlemmar. I fria val bestämmer medlemmarna vilken politik som bäst ger resultat. Man kan säga att vi alla är delägare i kommunen. Vi äger gemensamt kommunens tillgångar, må det vara dess kassa, fastigheter eller bolag.

Det betyder också att vi delar gemensamt kommunens skulder.

Vilka är skulderna? De är huvudsakligen tre, varav två enkelt kan förstås och den tredje är svårare att få grepp om.

Den mer svårförståeliga skulden är kommunens pensionsåtaganden. Det är det framtida åtagande kommunen har att betala ut (tjänste)pension. Den skulden är 1,8 miljarder kr, eller 28606 kr/invånare. Av Sveriges 290 kommuner hamnar Örnsköldsvik på 230:e plats i pensionsskuldligan (där plats 290 betyder högst skuldsättning per invånare).

De andra skulderna är dels kommunens egen upplåning, dels de kommunala bolagens låneaffärer.

Kommunskulden är 2,6 miljarder kr eller 48085 kr/invånare. Det ger kommunen plats 276 på kommunlistan och inte långt från jumboplatsen.

De kommunala bolagens samlade skuldsättning är 3,5 miljarder kr eller 64071 kr/invånare. Det ger plats 247 på listan.

Den sammantagna skuldsättningen, d.v.s. summan av de tre ovan, är 7,9 miljarder kr eller 140762 kr/invånare.

Här bör påpekas att det inte är rimligt att fördela denna skuld på alla invånare. Rimligare är att fördela den per person i arbetsför ålder. Det är ungefär hälften av befolkningen. Sålunda kan vi mellan tummen och pekfingret räkna med 282000 kr/förvärvsarbetande.

Ett arbetande par med två barn, har alltså en andel i skulden om 564000 kr, med detta synsätt.

Nu ska man vara ärlig, klar och tydlig med att i alla ekonomiska sammanhang måste upplåning ställas mot vad man sen gör med pengarna. Lånar man som ung till ett husbygge och betalar av lånet i takt med att rimliga avskrivningar på huset görs, så kan även en till synes mycket hög belåning initialt, vara en högst rimlig affär. Det där med rimliga avskrivningar betyder att lånet betalas tillbaka snabbare än vad kostsamt underhåll uppstår. Man kan även låna till affärsmässig verksamhet och om denna verksamhet sedermera lämnar en avkastning som överstiger kostnaden för lånet, så är belåningen rimlig. Förstås under antagande om att buffert och marginal finns för förändringar på räntemarknad eller den marknad företaget är verksamt på.

Kort och gott: vi måste fråga oss vad vi fick för pengarna. Och vi måste fråga oss vad kostnaden för lånen har varit, under hela deras livstid.

Ja, vad fick vi för pensionsskulden? Det går inte riktigt att svara på. De som arbetar måste försörja de som inte arbetar och det gäller oavsett detaljer i pensionssystemen eller om vänster- eller högerpolitik förs. Viktigt att förstå dock, är att bördan denna skuld medför, beror mycket på befolkningspyramidens utseende. Fler gamla och färre unga ger en ekonomiskt kännbar situation. Det är denna som politikerna ljugit i oss att förd invandringspolitik kommer att lösa. Den tanken vilar på fantasier om att invandrare kommer att arbeta lika många år i snitt som ursprungsbefolkningen, samt att en lika hög andel invandrare kommer komma i arbete, som ursprungsbefolkningen. Alla studier visar att så inte är fallet. Invandringen förstärker problemen i socialförsäkringssystemen. Liksom den f.ö. gör även i sjukvård, skola och omsorg. Ty den tillför ett större behov än den bidrar till att lösa.

När det gäller kommun- och bolagsskulden, så kan man dock fråga sig vad vi fått för pengarna. Och det är svårt att svara på den frågan. Ett kraftvärmeverk har vi åtminstone fått. Det har vi fått för en del av bolagens skulder om 3,5 miljarder kr. Det är denna skuld som Glenn Nordlund amorterat 89 miljoner kr på år 2015. I den takten skulle lånet bli betalt på 38 år. En lägre avbetalningstakt än vi avkräver våra universitetsstudenter när studielånen skall betalas tillbaka.

Vad är den ackumulerade räntekostnaden under 38 år på det lånet, om vi antar en genomsnittlig ränta på 3%? (En mycket beskedlig ränta historiskt). Jo, den är 2 miljarder kr. Det är lite som med ett nybilsköp. Man får bilen för en peng. För de flesta en kännbar peng. Men man får också ett framtida serviceåtagande, som inte ligger anskaffningsvärdet långt efter. Liksom man får en utgift för drivmedel.

Om man beaktar kommunbolagens verksamhet, är det då rimligt att ha en amorteringstakt på lånen som motsvarar att de anläggningar man finansierat/uppfört har en avskrivningstakt på 38 år? Nej, knappast. Kommunen kommer att ha utgifter för kostsamt underhåll långt före dess, likaväl som andra investeringsbehov kommer infinna sig i verksamheten betydligt närmare i tiden än så – trots att invånarantalet inte nämnvärt växer.

Vi vet att Sverige har ett antal bra år bakom sig nu, i det som kan beskrivas som återhämtningen från finanskrisen 2008. Alla har vi nog hört om Sveriges mirakelekonomi och hur vi klarade oss så mycket bättre än kontinentala Europa. Givet de förutsättningarna hamnar Örnsköldsvik i bottenbelångningsligan, när landets kommuner jämförs. Samtidigt står det alltmer uppenbart att vi står inför en längre period av ekonomiska svårigheter. Inte minst orsakade av att kommunen får överta kostnaden för den omfattande migrationen 2014-2015. Årsredovisningen för 2016 blir alltså en förövning i att sminka gris, inför den ytterst obehagliga situationen socialdemokraterna kommer att stå inför när årsredovisningen för 2017 skall presenteras, bara ett halvår före valet 2018.