Kommunalisering av föreningslivet, del 2: En bidragsansökan

Den 16/3 2015 sätter dåvarande näringslivschef Peter Juneblad sin signatur på en bidragsansökan ställd till Näringsliv- och samhällsbyggnadsavdelningen på Länsstyrelsen Västernorrland. Det är en ansökan som är landsbygdsutvecklare Lena Lindströms skapelse. Kommunen söker 2,7 miljoner kr och anger att projektets totala volym är 5,4 miljoner kr över två år.

Projektet har namnet ”Bygd och Stad i Balans 2.0”. Det där 2.0 kommer sig av att projektet är att anse som en fortsättning på en tidigare variant på samma tema.

Så här beskriver Lena Lindström projektet i en sammanfattande projektbeskrivning:

Stad och bygd beskrivning

Observera formuleringen ”…skapar nytta och vinna-vinna-situationer”. Lägg den på minnet och minns att det är Lena Lindströms ord.

Ansökan fortsätter med en bakgrundsbeskrivning:

Bygd och stad bakgrundsbeskrivning

Här skall särskilt noteras meningen ”Nya arbetsformer behövs för att klara det ideella arbetet – som betyder mycket för landsbygden”. Det är ett avigt påstående på flera sätt. Dels är det svårt att förstå på vilket sätt det ideella arbetet skulle skilja sig i betydelse mellan landsbygd, centralorter och större städer. Föreningslivet ser väsentligen lika ut i stad, tätort och på landsbygd. En fotbollsklubb, församling eller scoutavdelning skiljer sig knappast i sin verksamhet beroende på geografisk placering. Dels ringer det varningsklockor när en kommunal tjänsteman anser sig inte bara veta att det ideella arbetet – definitionsmässigt skiljt från det kommunala med vattentäta skott – behöver nya arbetsformer, utan dessutom äskar pengar från Länsstyrelsen för att ta fram dessa nya arbetsformer.

För att förstå hur tokigt detta låter, så kan man konkretisera ”ideellt arbete”. T.ex. då genom att uttrycka sig så här: ”kommunen vet att jaktskytteklubbarna behöver nya arbetsformer”. Eller: ”kommunen vet att nya arbetsformer är av stor vikt för hembygdsföreningarna”.

Kommunen anser sig alltså veta vad som är bäst för det ideella arbetet i civilsamhället och det ankommer på kommunen och Lena Lindström att med skattepengars hjälp styra upp detta arbete.

(Vi anser att civilsamhällets föreningsliv själva bäst vet hur de skall arbeta).

Syftet med projektet är:

Bygd och stad syfte

…och målsättningen:

Stad och bygd mål

Här noterar vi särskilt att ”Ett nytt lokalt samarbetsorgan; BYGDSAM ska finnas som en långsiktig hållbar organisation”. Idag har ett BYGDSAM för respektive Nätra, Grundsunda, Anundsjö och BLT (Björna, Långviksmon, Trehörningsjö) skapats i form av ekonomiska föreningar. Vardera har fått ekonomiskt stöd av kommunen om 250 00 kr per år i tre år. Från kommunens beslutsdokument i saken:

Bygdsam finansiering

Vi kommer i ett senare avsnitt titta närmare på dessa ”BYGDSAM” och vi väljer då Nätra. Den ekonomiska föreningen har getts namnet ”BYGDSAM Nätradalen” och därmed syr vi ihop detta avsnitt med föregående. Nya ekonomiska föreningar, startade av kommunen, med påhittade geografiska namn och skattefinansiering. Vad är egentligen syftet med dessa, bortanför Lena Lindströms floskler i bidragsansökan till Länsstyrelsen? Den litterärt bevandrade kanske känner till citatet:

En ring att sämja dem, en ring att främja dem, en ring att djupt i mörkrets vida riken tämja dem”

I nästa avsnitt kommer vi titta på den förlaga som använts för att skapa BYGDSAM. Det är CESAM, vilket är en förkortning för Centrum i samverkan. Vi ger också ett mycket konkret exempel på hur CESAM framställs som en organisk skapelse, vilken drivs av och för näringsidkarna och fastighetsägarna i Örnsköldsvik stad. I själva verket är det en kommunal angelägenhet fullt ut. Kontroll, makt och insyn.

En reaktion till “Kommunalisering av föreningslivet, del 2: En bidragsansökan

Lägg till

Var inte blyg, Kommentera!

Powered by WordPress.com. Tema: Baskerville 2 av Anders Noren.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: