2015 lägger en lärare på Nolaskolan fram ett förslag för bildningsförvaltningens ledningsgrupp. Förslaget består av att totalt 50 lärare föreslås resa till Tanzania och under två veckors tid fortbildas. Ett förslag på program för fortbildningen bifogas förslaget. Resorna skall föregås av studiecirkelliknande träffar vid fem tillfällen under några månaders tid före resan. Alla 50 lärare skall inte skickas samtidigt, utan projektet skall genomföras i tre omgångar över tre år.
Ledningsgruppen beslutar att genomföra projektet. Det blir också genomfört. Läraren som lämnat förslaget arbetar betydande tid som konsult åt projektet Den Globala Skolan, vilket vi nyligen beskrivit i två blogginlägg: Den Globala skolan på sociala medier och Den Globala skolan
Förslagsställaren motiverar fortbildningen så här:
”Man kan konstatera att lärare idag får möta en annan verklighet än den man utbildades för. Den ökade immigrationen har medfört nya utmaningar i den dagliga verksamheten. Hur kan dagens lärare sätta sig in i och förstå de nyanländas situation och bakgrund? På vilket sätt kan lärare sätta sig in i de komplicerade förhållanden som råder i de områden som de nyanlända eleverna kommer ifrån? Det finns ofta en komplex historisk bakgrund till konflikter som kan sträcka sig många hundra år tillbaka i tiden, det finns geografiska förhållanden att ta hänsyn till, eleverna kommer från en helt annan kulturell och religiös kontext och den politiska situationen är något som man borde hålla sig ständigt uppdaterad med. Jag skulle vilja påstå att det här är en situation som väldigt få lärare är rustade för.”
Syftet är att de resande lärarna skall kunna sätta sig in i och förstå de nyanländas situation. Komihåg att det här utspelar sig 2015. Knappt fem år sedan, men ändå har mentalt en evighet förflutit sedan dess. Någon typ av godhetspsykos har slagit klorna i betydande delar av samhället vid denna tid. Det formligen väller in migranter från Danmark. Stefan Löfven håller senare på hösten tal på Medborgarplatsen i huvudstaden. Mitt Sverige bygger inga murar.
Men migranterna kom då inte från Tanzania. 2018 fanns det i Sverige 1897 folkbokförda människor som är födda i Tanzania. Så varför åkte man till Tanzania?
Studiecirkelträffarna föreslogs omfatta saker som ”swahilikurs” och ”religionens betydelse i Tanzania med fokus på Islam”.
Vi frågade bildningsförvaltningens chef vad kostnaden var för detta projekt. Svar:
”Kostnad: 250 tkr/år i tre år finansierats från bildningsförvaltningens centrala budget samt ur respektive rektors budget. Deltagande pedagoger och rektorer har även bekostat vissa delar själva, såsom visum, resa till Stockholm och vacciner.
Utvärdering har skett efter varje resa i de grupper som rest tillsammans.”
Mycket märkligt. Arbetsgivaren skickar arbetstagare på fortbildning och arbetstagarna får bekosta delar själva? Varför skulle man göra det? Jo, om man uppfattar saken som en ynnest och förmån.
Kostnaden är också misstänkt låg. 3×250 000 kr utslaget på 55 lärare blir 13 600 kr per lärare. För det har man flugit ToR Stockholm-Tanzania, bekostat mat och uppehälle i två veckor, samt betalat alla inrikes transporter på plats i Tanzania.
Innan vi tittar på vad föreslaget schema för fortbildningen innehöll, så vill vi nämna vad kommunen skulle kunna ha genomfört för alternativ fortbildning till resan till Tanzania.
För förslagsställaren har helt rätt i en sak: ni är inte alls utbildade i att hantera Stefan Löfvens politik. Ni saknar helt kompetens på området.
Det här kanske kommer som en chock för byråkrater på bildningsförvaltningen, likaväl som (vissa) lärare och rektorer ute i verksamheterna i Övik: den utomeuropeiska invandringen till Sverige är inte en ny företeelse på något sätt. Den har pågått mycket länge nu.
Sålunda finns det bokstavligen tusentals lärare och pedagoger i andra kommuner, i andra delar av Sverige, med erfarenhet av de problem som elever som följer i migrationens spår skapar. Ni skulle ha kunnat ordnat fortbildning i sådana pedagogers regi. Här. I. Örnsköldsvik.
Som parentes kan nämnas att om alla Sveriges kommuner skulle följa Öviks exempel, så skulle det dimpa ned totalt ca 10 000 svenska lärare i Tanzania.
Så, hur såg då programmet för resan ut? Vi vet inte hur det slutligen blev, men förslaget innehöll bl.a. följande:
Undervisa i tanzanisk skolklass med hjälp av tolk, liksom att biträda en tanzanisk lärare. Sova över hos en tanzanisk familj och dela deras vardag. Naturdag i Great Rift Valley och besöka en grup masajkvinnor. Besöka området runt Kilimanjaro och chaggafolket. Stadstur i huvudstaden Dar es Salaam. Färja över till ön Zanzibar och stadstur i Stonetown. Föreläsning (?) om slaveriet och islam. Studiebesök med fokus på islam – moské och koranskola.
Öviks kommun har alltså skickat 55 lärare till Tanzania, där de bl.a. skulle besöka moské och koranskola, för att kunna ”förstå och sätta sig in i de nyanländas situation”. Samtidigt motarbetar socialdemokraterna alltid och intensivt alla försök från kristna samfund att starta helt vanliga skolor. Det trotsar allt förstånd.
Och vet ni vad? Ovan är inte ens ett avslöjande. Ty en liten del av det står att läsa på nätet redan, bl.a. hos radio P4 Västernorrland. Det betyder att det finns en hel uppsjö med människor som känner till det här haveriet – men ingen har öppnat pajhålet, ingen har protesterat och försökt dra i nödbromsen.
Dårar. Vi styrs av dårar.
Vi är inte klara med denna historia. Det kommer mer.
Förslaget som bildningsförvaltningen beslutade att genomföra kan du läsa i dess helhet här.
Ett bra initiativ! När nyanlända är en sådan utmaning för hela skolväsendet är detta kunskap som behövs. Om det är den bästa prioriteringen kan man diskutera, men argumentet med kristna friskolor håller inte. Helt olika saker.
Sverige borde alltså skicka ytterligare 9945 lärare till Tanzania? 55 lärare i Övik motsvarar nämligen 10 000 i landet som helhet (per capita).