Enligt Allehanda har arbetet med att färdigställa vägen till Kusthöjden påbörjats. Lustigt nog lägger tidningen upp en status på sin facebooksida med länk till artikeln. Kommentarsfältet fylls snabbt med syrliga kommentarer.
”Undrar när det blir åtgärder på resten av kommunens enskilda vägar”
”Dom börjar med gräddhyllan”
”Ja se rikefolke måste ju få högre pris på sina hus”
”Vi som bor i Bonäset måste betala själva om våra grusvägar ska asfalteras :(”
”Utan o nämna nån enskild väg så finns det mängder av vägar som har större behov av underhåll så nog är en konstig prioritering”
”Vilken väg är inte usel i kommunen? Men det beror väl på vilka som bor efter vägen när det prioriteras vilka vägar som ska förbättras, Husum är en bortglömd del av kommunen i alla sammanhang utom när skatterna ska in.”
Vi väljer ut två kommentarer. En som mycket enkelt pekar på vad som sker:
”Det är tydligen ännu en gång roligt att leka med andras pengar”
En annan som får illustrera den patologiske sosseväljaren:
”Att folk orkar gnälla så fort man gör någonting. Och så gnäller de för att man inte gör något. Gnäll, gnäll. Men ni har ju något att göra.”
Att kritisera hur kommunen använder våra pengar och vilka prioriteringar som görs, framställs alltså som gnäll – till och med när det är uppenbart att en liten grupp hushåll gynnas på det allmännas bekostnad. Denna masochistiska inställning till frukterna av det egna arbetet, är sannerligen reserverad dumstruten.
Ja, frukterna av det egna arbetet. Andelen av det som normalt kallas för ”kommunalskatt” som faktiskt går till kommunen, är drygt 20% (resten går till Region Västernorrland). En av veckans (för de flesta) fem arbetsdagar, så gör du alltså dagsverke åt kommunen. Då arbetsåret 2021 har 253 arbetsdagar, så kommer 57 av dessa vara dagar då du arbetar åt kommunen och inte får behålla själv ett öre av vad du tjänar.
Människor som avfärdar kritik som rör hur dina pengar används av kommunen som gnäll, är tjocka i huvudet och borde fråntagas rösträtten. Jo, på allvar. Förstår man inte konceptet inkomstskatt – skatt på arbete – och att sådan tas ut med tvång, så borde man inte heller få vara med och bestämma över hur samma pengar ska användas i allmänhetens tjänst.
(Läs gärna två tidigare inlägg om kusthöjden: Kusthöjden: a gift that keeps on giving – spränger alla kostnadskalkyler och Därför exploderar kostnaderna för Kusthöjden )
Åter en skandal av Örnsköldsviks kommun (sossarna). Våra skattepengar skall väl användas rättvist. Vi som bor i Bjästa betalar samma skattesats som ”gräddan” i Örnsköldsvik – bland annat de som bor på ”gräddhyllan” Kusthöjden. Här i Bjästa har vi gator som skulle platsa som testbanor.
Anders! Har ni testbanastandard på vägarna i Bjästa ska du väll vara nöjd?🤷♂️🤔
Hej, Rogga! Jag menar givetvis att vägarna i Bjästa är under all kritik. Det är bulor i asfalten, stora gropar och så vidare. Jag hoppas Du förstår vad jag menar…
Är väldigt många villaområden som har undermånliga vägar i denna kommun så dom kanske har singlat slant om vars dom ska börja.Tror ju inte att Sossarna har så många av sina väljare på kusthöjden.
Tänka sig det, när jag påbörjar en biltur på många av kommunens små, smala, buckliga vägar där vi bott ungefär hela livet och där intresset från högre makt att åtgärda vägarna verkar jädrigt nära obefintligt, högst diplomatiskt uttryckt. Där människor, som är totalt ointresserade av att meka med bilar ändå insuper sig kunskap och med åratals erfarenhet tveklöst kan peka ut bussningar, krängningshämmare och och stag, stärkta av den årliga informationsenheten kallad Bilprovningen, något som helt åligger skicket på vägarna som man tvingas köra på.
Där bilar mals sönder av obefintlig vägstandard värdig kommunen som talar varmt om världsklass. Där tillbringar jag och många andra landsbygdsbor en betydande del av vår arbetstid eller i varje fall tiden på väg till och från jobbet, lär oss att vi blir tvungna att åka tidigare och komma hem senare när tjällossningen drar igång, repar bilen till självkostnad för höga notor årligen och det kan bara fortgå.
Nej, för att behålla det inre lugnet när man kört efter en väg där tänderna skallrar en kvart efter man kommit hem brukar jag fromt be en bön: “Tack gode Gud för att tänderna sitter fast. Jag är ändå tacksam, O Herre, ty det kunde varit värre. Tänk om jag bott på Kusthöjden som plötsligt haft kommunens sämsta väg i 10 år, då hade min bil inte gått sönder, men den hade blivit SMUTSIG efter den fruktansvärda långa turen på en (1!) kilometers grusväg i en bredd som motsvarar Björnavägen eller Sagavägens vägbredd. Tack Gud för att jag slipper det”
Någon som vet om Grävlingsvägen är fixad eller är den fortfarande en stooor tvättbräda?!?